Vackra Svarten

Jag drar fingret över böckerna i bokhyllan. Bokhyllan som fylldes på efter att jag rensat förrådet hos mormor. Mängder av bortglömda böcker jag inte hunnit läsa står nu där i rad. Jag minns att jag var stolt över min samling på över 500 böcker, kan väl idag vara tacksam för att jag nu har en något mindre samling än så.

Jag var fem år när mamma räckte över en bok till mig och sade "Den tyckte jag mycket om som ung, du kan läsa den när du blir lite äldre". Lite senare satt jag och läste högt för henne. Mamma skröt om språkbegåvning, lärarna trodde jag låtsades och bibliotekarien bara log. Kanske visste hon hur det kändes. När man är barn och inte tävlar, när man ännu inte har lärt sig de vuxnas lek i att vara bäst. Kanske förstod hon känslan när världen mellan pärmarna känns mer verklig än världen utanför.

Jag hade alltid riklig fantasi som barn, det har jag fortfarande, även om den nuförtiden sällan jobbar till min fördel. Jag fantiserade ofta om olika äventyr, hur jag löste mordgåtor, hur jag sprang fri i skogen och levde på bär från buskarna, hur jag kunde tala med djur och hur jag räddade vanvårdade hästar och flög som en fågel över de stora haven. För mig var läsandet inte en annan värld, det var den världen jag alltid befann mig i.

Mitt finger stannade vid den gamla slitna pärmen. Den har märken från en bläckpenna på baksidan och märkliga fläckar på insidan. På en av de första sidorna står det att den är tryckt 1953. Den är lite sliten med åren men den är fortfarande fin, fortfarande magisk.

Jag läser den första sidan och trots att det måste ha varit 15 år sedan jag läste den sist, är det som om jag såg varje mening igår. Mitt i examensarbete, prestationsångest och skribentjobb sitter jag nu och läser den igen. Och jag minns vad allt egentligen handlar om. Det som ryms mellan pärmarna, det som ryms i ett barns fantasi - att göra det overkliga verkligare än världen utanför. För ibland är det overkliga verkligare än något annat och det är därför allting är möjligt. Det är därför böckerna kändes så hemma för den fem-åriga lilla flickan med fantasi och fortfarande gör för den 27-åriga kvinnan med prestationsångest på väg ut i arbetslivet.

Gillar

Kommentarer

janielindahl
janielindahl,
Som du skriver Sofié! ❤️ Det får mig att vilja begrava mig i böcker på nytt. Tänk att få återuppväcka den fantasi man en gång hade som barn, att få skapa sin egen värld mellan bladen. Fantastiskt ledsamt att man inte tar sig tiden oftare som vuxen. Det måste det bannemig bli ändring på! Kram på dig & tack för att du skriver ❤️
nouw.com/janielindahl
Svatantrya
Svatantrya,
Men tack! Ja, jag är så glad att jag hittat tillbaka och läser lite varje kväll nu <3 Och tack för att du kommenterar <3
nouw.com/svatantrya
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229