Utslagen på ett köksgolv vinner jag ny mark

Här står det tomt. Det är egentligen ganska synd och jag önskar att det inte behövde vara så. Men ibland kommer livet emellan, överrumplar en trots att man är en sådan som färgkodar kalendern, skriver listor och alltid vill veta vad som händer härnäst. Det är bara så det blir helt enkelt. Kanske är jag bara lite sämre på att bolla tusen saker samtidigt, kanske är det alla andra som är sämre på att låta bli. Jag vet inte. Men det gör inget, jag återvänder hit när det går. I perioder mer sällan, i framtiden förhoppningsvis oftare.

Det har varit mycket jobb och lite självkänsla den senaste tiden. Projektet jag leder står och faller med mig, åtminstone är det så det känns just nu. Kanske mest för att min möjlighet att jobba kvar också står och faller med det. Samtidigt skulle det skrivas en bok, vilket det fortfarande ska i och för sig. Hela helgen försvann i ett grått november med datorskärmen som enda ljuskälla. Kanske borde jag ha klippt ner naglarna innan, kanske hade fingrarna känts lite piggar då. De värker först nu, ett par dagar senare. Som en bubbla som sprack.

Men utslagen på köksgolvet en mörk söndagskväll, strax innan Allt för Sverige började, medan tekokaren puttrade och medan huvudet dunkade, påminde jag mig själv om hur jäkla fantastiskt det är att vara här ändå. Hur alla små val och alla små upplevelser, allt det vardagliga och allt det... kanske lite mindre vardagliga, plötsligt blev det här. Och jag är så tacksam över att jag vågar, att jag trots den inre rösten som viskar att det inte går, att jag inte kan, att jag trots det vinner ny mark. Nya utmaningar som blir rutiner, nya motgångar som övervinns och så framtiden, framtiden som byggs på och skapas hur man än gör.

Det är mycket nu och här inne kanske det står still. Men utslagen på ett köksgolv i november, vinner jag ny mark varje dag.

Gillar

Kommentarer