ufo-monument och att känna sig som en alien

Hej hjärtan och fellow aliens. Jag hoppas allting är bra med er, kristider till trots.

Personligen har jag det ganska tufft just nu, min kropp tycker ju inte alls om att bara glida runt och göra ingenting, samtidigt som bristen på struktur och rutiner gör det svårt för mig att komma igång med något alls. Man bara sitter där, hoppas och tittar in i andras liv och önskar att man fick vara med. Som ett jäkla ufo. Man känner sig ju inte mindre som en alien i den här världen när man sitter och försöker söka de få jobb som finns, herregud vad man ska vara mångsidig och analytisk, metodisk, kreativ, driven, eftertänksam, organiserad, tänka utanför boxen, systematisk ... The list goes on och jag kan inte låta bli att undra vad det är för jäkla supermänniskor de söker. Liksom, vad kan ni erbjuda en kreativ, sprallig medelmåtta med hederlig arbetsmoral?

Nåja, på tal om att känna sig som en jävla alien och mest längta bort från den här pandemikrisen just nu, så var vi för en vecka sedan och besökte ufo-monumentet i Ängelholm. Se charmig turist-bild nedan.

Monumentet är byggt där Pollenkungen (Gösta Carlsson) sade sig ha bevittnat ett ufo som landat och startat den 18 maj 1946. Han berättade också om hur de varelser han mötte efter landningen, som tydligen inte var helt smidig, grävde en grav åt ett par av sina besättningsmän. Gropen de grävde finns kvar men tydligen ska de ha tagit kropparna med sig igen efter att ha upptäckt att någon sett dem. Gösta som är mer känd som Pollenkungen har hela tiden hävdad att hans framgångar gällande läkemedel är något han har utomjordingarna att tacka för. Vill du veta mer om honom kan du lyssna på UFO-poddens avsnitt om händelsen HÄR. Och har du möjlighet att besöka platsen så gör det. Det är fantastiskt fint där!

Vi tog givetvis en gofika i vårvädret och hittade inte bara ufon i skogen. En gammal gran stod klädd och glittrande mitt i skogen. Efter det traskade vi ner till havet. Området kallas för Sibirien vilket ju kanske inte lockar en till att kasta kläderna och hoppa i plurret, men så vackert det var! Skogen som mötte stranden skapade en riktigt sagolik natur och havet, trots namnet på platsen, såg så inbjudande ut. Hit kommer vi definitivt åka igen när vädret är varmare.

Det här inlägget skulle egentligen ha kommit upp för några dagar sedan men jag lyckades aldrig färdigställa det. Det är galet hur fort dagarna går trots att tiden verkar stå stilla. Fast i livets väntrum. Men det är redan mitten av maj och snart står sommaren i full blom. Kanske kommer jag behöva jobba alla de soliga dagarna, kanske blir det ett snål sommar men bruna ben. Det enda som är säkert är att sommaren kommer, att blommorna blommar och att solen reser och sänker sig i horisonten igen. En evig påminnelse. Jorden fortsätter snurra, det är bara vår illusion av den som skakats om. Kanske blir det annorlunda efter det här, kanske kan det kännas som att det är till det sämre, men i allt ovisst finns det alltid en chans att det blir bättre.

Gillar

Kommentarer

coldinfinity
coldinfinity,
Det där stället är så himla coolt! Har varit där ett par gånger under semestrar, dock säkert 10-15 år sen sist, men blivit lika fascinerad varje gång 😍
nouw.com/coldinfinity
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229