Turnéliv och gamla förråd

Hej hjärtan, helgen kom och gick. Jag trodde att jag skulle blogga mer än jag gjorde, startade till och med en videoblogg i bilen innan jag åkte till hembyn men det blev inget av det.

Eftersom Vikingen har varit på mini-turné sedan i torsdags har jag passat på att få saker gjorda. I lördags förmiddag körde jag ut till hembyn för att rensa ut förrådet hos mormor. Hon såg äldre ut än jag kunde förställa mig, jag vet inte om det är för att det var länge sedan jag såg henne eller om hon bara blivit väldigt gammal. Även självvald ensamhet tar ut sin rätt. Det fanns så mycket att säga, så mycket jag ville att hon skulle få veta men istället drog jag några skämt och fick henne att skratta. Det lilla barnet som mötte en främling och började kalla henne för mormor lever kvar, greppar efter så normala stunder som möjligt, efter något som kan bli en relation att prata om.

Samtidigt som jag vinkade hejdå till vad som kändes som ett annat liv, packade jag varsamt ihop min dagböcker från åren innan. Jag har skrivit dagböcker sedan jag var 6 år och skrev fram tills jag var nästan 20. Sista sidan är skriven strax efter våldtäkten, med krokiga bokstäver står det "från botten finns det bara en väg upp". Det skulle ju visserligen blir fan så mycket värre där ett tag men jag tror att någonting alltid funnits där på insidan, den där lilla ungen som var fast besluten att förändra världen, hon ger inte upp så lätt och slutligen skulle hon få rätt. Vi tog oss upp, till slut.

Solen sken och jag och mamma tog en promenad i solen. Traskade Amerikabackarna upp och ner, ån var stilla och alldeles glittrig. "Bakom den kullen fick jag hångla med Viktor en gång!", mamma skrattade, varje kulle har en betydelse, varje grop har ett minne.

Mamma fyllde år så på kvällen åt vi finmiddag och tårta. Farmor var också där, farmor som vägrar bli gammal. Kontrasterna. Vi pratade om Åke och om farfar. Om dansbanor och vem som bjuder upp vem. "Jag var ingen hoppelärka", sade hon och jag tänkte att det var det finaste nedlåtande ordet jag hört.

Igår tog jag tag i alla lådor jag släpat med mig hem. Sorterade böcker, släpade ner stora lådor till förrådet, läste igenom mina gamla dagböcker ännu en gång. Skrattade så jag grät åt mitt märkliga 10-åriga jag. Strosade runt längs med ån, min favoritplats på året. Samma å som glittrade för mig och mamma dagen innan, samma vatten men på en annan plats. Städade lägenheten, förberedde för veckan och sjöng högt till låtar jag inte kan. Sådant man gör när våren kommer, när vårskriket river i en.

Strax efter tio på kvällen kom Vikingen hem. Jag som redan slumrat till tog på mig morgonrocken och steg upp för att hålla honom sällskap vid badkaret. Sedan satt vi där, pratade om vad som hänt sedan han åkte, om livet på turné och om vad man hittar när man rensar ut ett gammalt förråd.

Gillar

Kommentarer

janielindahl
janielindahl,
Vackra ord, otroligt vackra vackra ord ❤️ Fastnade ordentligt åt meningen; varje kulle har en betydelse, varje grop har ett minne. Kändes verkligen i själen. Åh, ja! Vårskriket bubblar minsann i bröstet här med! 💕
nouw.com/janielindahl
Svatantrya
Svatantrya,
Vad snäll du är! Tack så jättemycket <3
nouw.com/svatantrya
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229