Tre år av lärande

För tre år sedan idag bad jag alla hålla tummarna för att jag skulle komma in på utbildningen jag sökt. För mig var det så stort och jag tror inte att jag riktigt vågade hoppas på att det skulle bli av. Jag hade pluggat lite på distans tidigare. Ett års journalistik i Stockholm och några strökurser där jag kunde komma undan med att ordbajsa. Det har varit min taktik sedan jag var liten. Har man lätt för språket kan man utan problem få det att låta som att man läst den där boken när man egentligen tyckte den var för tråkig för att man skulle ta sig förbi första sidan. De trodde jag var smart, jag hade ofta höga betyg så fort det handlade om att skriva eller diskutera men egentligen vet jag inte om jag faktiskt lärde mig så mycket. Jag bluffade. Det har idag lett till att jag ofta känner mig som en bluff, som att jag inte kan någonting, som att någon snart kommer att avslöja mig. Vem säger att jag egentligen kan projektledning, vem säger att jag egentligen är särskilt bra på foto och design, jag har ju bluffat mig fram hela grundskolan?

Idag vet jag varför det blev så, idag förstår jag att min begåvning tillsammans med mina brister varit min största tillgång och min egen fiende på samma gång. Och dagligen försöker jag påminna mig om att jag inte behöver det teoretiska, jag behöver inte förstå de långa uppsatserna. Det jag kan visar sig i praktiken, det är där jag hör hemma. När jag skriver texter, när jag producerar bilder, när jag utan att blinka tar över och leder en grupp. Det är drivet och kreativiteten jag går framåt på och det kan man inte bluffa.

Den fjärde juni tar jag examen. Det är möjligt att det på pappret inte sker förrän till hösten. Kanske väntar jag med att presentera mitt arbete, kanske hinner jag färdigt. Jag har det valet och ser ingen anledning till att pressa mig till ett alternativ som inte känns rätt. Jag har börjat lära mig, sakta men säkert, att bluffandet bara vara ett sätt att överleva tills den dagen jag hade ett val - den dagen då jag kunde välja att fokusera på mina styrkor, ta chanserna där jag är bra.

Om det i detta fallet innebär att jag kommer vänta några månader med att ta ut min examen för att istället kunna lägga energin på att göra ett gott intryck på praktiken, på att utvecklas på jobbet eller att driva eget, då får det vara så. Det är inte hela världen, det är inget misslyckande, det är en anpassning. Jag vill inte dunka huvudet i väggen för att klara något så snabbt som möjligt i ännu ett desperat försök att följa alla andra. Det viktigaste är att jag gör det, även om det kanske, inte säkert, blir lite senare än tänkt.

För tre år sedan sökte jag till högskolan. Om några månader är jag klar.
Jag har lärt mig så mycket under tiden men allra mest har jag lärt mig om mig själv.

Gillar

Kommentarer

Denise Taylor
Denise Taylor,
Så himla bra jobbat och kämpat 😃 Du har verkligen en sund inställning!
taylorsroom.blo.gg
Svatantrya
Svatantrya,
Tack så mycket! <3 Ja man lär sig med tiden. Det finns ju faktiskt som ett alternativ så varför ska man inte överväga det?
nouw.com/svatantrya
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229