”Sport får aldrig bli politik”

Den lilla byhålan bubblar av förväntan. Kommunen har beslutat att visa matchen på storbildsskärm. Det största som hänt sedan 94.

Då kissade jag fortfarande i sängen, ritade tveksamma teckningar och trodde att vit fisk var kyckling. Då hade pappa fortfarande motorcykel och det var rimligt att en treåring åkte baktill med en frigolithjälm på huvudet. 90-talets uppfostran. Det bubblade säkert i den byhålan också då.

Nu, i en annan byhåla bubblar det igen. Gulblå tröjor, familj och vänner. Alla är vi svenskar idag. Alla kan vi nationalsången. Alla är vi enade. Det kan vara över imorgon men vi sjunger ändå, kramar grannen från Iran som bär siffran nummer 4 på ryggen.

Machokulturen som annars är så påtaglig så fort något handlar om män och sport, är plötsligt som bortblåst när den medelålders mannen med ölmage fäller en nostalgisk tår över vad några andra män åstadkommit, vad det kan åstadkomma igen.

Det är vackert ändå. Så jävla vackert. ”Sport får aldrig bli politik” säger några. Det får aldrig skilja oss åt politiskt. Kanske har de rätt. Kanske är det just det som gör att vi sitter där på ängen, med olika hudfärg, olika ursprung, olika lön, olika kön.... och älskar samma land, på samma villkor - vi ska vinna.

Gillar

Kommentarer

marietheresel
marietheresel,
Ryser faktiskt när jag läser det här. Du sätter mycket bra ord på en helt fantastisk, gemensam känsla ❤️
nouw.com/marietheresel
Fitnessbyannabelle
Fitnessbyannabelle,