som om himlen skulle ramla ner

Springer, tills benen inte längre bär mig. Tills de muskler som redan var ömma efter helgens stökiga äventyr i klackar nu känns sprängfärdiga. Som om hela jag skulle explodera. Pang, så är man upplöst, i spillror. För att sedan plocka ihop sig själv, som om smällen låtit allt det där onda bli till stoff och nu blåser iväg med vinden. Det är så det känns, när man plockar upp sig själv efter ännu ett bakslag, ännu ett par ångestfyllda dagar. När man försökt leva lite mer men återigen insåg att man kanske är ganska dålig på det.

Efter de senaste dagarnas utsvävningar, sena nätter och bristande rutiner är jag inte mer än en blöt fläck av ångest. Allt känns som en uppförsbacke trots att jag mest står still. Det är ganska tråkigt att vara så beroende av att alltid ha koll, följa rutiner och aldrig kunna släppa taget utan att det känns som om himlen skulle ramla ner. Extra svårt blir det ju när man är en ganska spontan person som egentligen gillar äventyr. Att släppa bloggen är nog det som varit svårast, jag vet att ni tittar in här, men när jag väl börjat sjunka vet jag liksom inte längre vad jag ska säga. Vill inte känna pressen att uppdatera, vill samtidigt inte heller låta bli. Fastnar i ett svart hål tills jag ser vägen upp igen. Rider ut vågen, jag springer tills benen inte längre bär mig, börjar om från början.

Efter att ha kollat igenom både mail, kalender och att-göra-listor är det ju som alltid lugnt. Ingen har dött, jorden har inte gått under och det slår mig att jag faktiskt varit just ledig, för att jag kan. Ändå finns den där, den där känslan av att ha tappat kontrollen, av att inte länge veta varken ut eller in, inte kunna se var jag ska börja. Trots att jag haft så roligt, trots att jag skrattat så jag fått ont i magen, trots att jag träffat människor har sällan har tid att träffa. Så känns det så tråkigt att inte kunna skriva om det, inte kunna berätta för att allting överskuggas av det som kommer efter. Hur jäkla svårt ska det vara att bara finnas till ibland?

Är jag den enda som är såhär? Hur gör alla andra? Finns det en kurs man kan gå? Ingår det ett Netflix-abonnemang?

Gillar

Kommentarer

BellEveTherese
BellEveTherese,
Jag var ut en sväng förra helgen och lider fortfarande efter det. Vet att jag när som helst blir nykterist för jag kan inte ens dricka ett vinglas till maten längre utan att ångesten våldtar mig. Fattar inte. är stressad fast jag inte behöver. Allt når mig. Kan inte värja mig. Det är hemskt. Likadant blir det ju om jag sover dåligt. ❤️
nouw.com/bellevetherese
Svatantrya
Svatantrya,
Ja gud ja! Tror alkohol och dålig sömn är det som slår hårdast men också att inte gå upp i samma tid, stanna uppe sent och bli för trött dagen efter, att fara runt och hitta på saker och hela tiden känna att det är något man missat för att man inte har sina vanliga rutiner, listor eller planer att förhålla sig till. Blir liksom vilsen och apatisk haha ❤️
nouw.com/svatantrya
klingjulia
klingjulia,
Du är inte ensam ❤️
nouw.com/klingjulia
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229