Sjukskriven

Det är lätt att känna sig som en hycklare när man gjort en livsomvändning som jag, och tack vare det sällan faller ner i några djupare gropar, när man väl faller igen. Att vara en lycklig förebild för andra, men samtidigt acceptera att man mår som man mår. Det är en tuff balansgång och det är lätt att blanda ihop känslor och person. Men den livsomställning jag gjorde var nödvändig och det är också den som ser till att jag fortfarande kan vara lycklig. Rutiner och fokus, hälsosamma val och en ständig balans. Ibland blir det svårt att hålla och då svajar man till lite. Som den senaste tiden. Och i ett desperat försök att bara vänta ut det, bita ihop tills det fanns tid och ork att ta tag i allt igen, så föll jag. Och det är helt okej.

Man är inte en olycklig människa för att man snubblar till längs vägen. Att jag idag fick gå in gråtandes i mötesrummet och förklara för chefen att jag inte är i tillstånd att jobba just nu, att mitt fokus behöver ligga på så självklara saker som promenader och frukost, städa i hemmet och sömn. Sådana basic saker som är livsviktiga för en sådan som mig, som inte har ett konstant energiflöde, en sådan som oroar sig och tänker för mycket, en sådan som ibland sover 20 timmar per dygn och ibland 2. Det är inte att "falla tillbaka", det är inte heller ett nederlag eller ens ett tecken på svaghet. Det är ett tecken på att man vet sina gränser och har lärt sig skilja på sin psykiska ohälsa och sin egna person. Att man förstått sambandet mellan handling och konsekvens. Att man hittat receptet på sin egen lycka.

Så resten av veckan är jag alltså sjukskriven. Det känns nästan lite patetiskt att vara det i ett så pass "bra" läge som jag är i nu. Jag menar, jag har googlat knopar för att hänga mig och önskat mig döden i födelsedagspresent, det här är ju knappt en liten spricka i asfalten på E6an i jämförelse. För en sekund kändes det som ett stort steg tillbaka, för en sekund kände jag mig skamsen och misslyckad. Sen insåg jag att det här är det största tecknet på utveckling hittills. Att se tecknen, att känna sig själv så bra att man vet precis när det är dags att säga stopp, att kunna säga att det enda jag behöver är att få in något så simpelt som en frukost-rutin och några minuters meditation. Att vara helt hundra på vad som fungerar, vad som fattas och ge sig själv chansen att få just det. Lite andrum i vardagen, ta nya tag, styra om fokuset. Det är inte ett steg tillbaka, det är ett stort steg framåt.

Nu ska jag städa och preppa morgondagens frukost. Efter att jag vilat en stund.

Gillar

Kommentarer

egoettu
egoettu,
Har ju varit sjukskriven i flera år, fram tills nu. Så jag vet hur du känner. Men du är också så himla stark som kan ta det beslutet att låta hälsan gå före. Du är underbar!
nouw.com/egoettu