Plockar alla mynt i Super Mario

"Det löser sig" är orden jag tar med mig idag. En lång dag, en trött hjärna men fylld med inspiration. Det korta eventet under kvällen, talarna och en inblick i livet efter examen var precis vad jag behövde för att hålla glöden vid liv. Det löser sig, och gör det inte det får man bara vara lite jävla kreativ. Så många möjligheter, så många öppnade dörrar just nu. Självförtroendet som ständigt svajar spelar mindre roll när man rider på vågen, tar det som det kommer och belönar sina styrkor mer än man hackar på sina svagheter. Jag har försökt slå mig fram i livet, jag har skallat mig blodig över att inte passa in, för att slutligen ge efter och välja en annan väg. Vem fan bryr sig egentligen? Det är väl snudd på narcissistiskt att tro att människor bryr sig om hur du tog dig fram, att världen som är så upptagen med att berätta för dig hur livet borde se ut, faktiskt någonsin skulle ta sig tiden att ifrågasätta varför du inte följer reglerna. Vi alla följer väl ändå något slags hjärta, somligas verkar bara vara mörkare och tommare än andras.

Samtidigt som jag är så jävla liten på jorden, så osäker, skör och sårbar, är jag också orädd. Det vore ju fan om något i livet skrämmer mig nu. Jag flyger högt nu, plockar alla mynten i Super Mario. Kanske kraschar jag sen, men det gör detsamma. Jag har gjort det så många gånger förr, landar lite mjukare för varje gång. Svävar alltid lite högre, alltid lite starkare vingslag. Styltor till klackar, sträcker på ryggen. Lite större för varje dag. Blickar bara bakåt för att se hur långt jag kommit, det finns inget som stoppar mig nu.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229