Painted on my skin

Tåg tåget till Bromölla. Gled genom det skånska landskapet och slogs av hur sällan man åker så långt numera. Vuxenlivet, hamsterhjulet, tid och pengar. Allt det där som man låter komma mellan vänskap och utflykter. Det blev inget långt besök men det kändes som att det kommer göras om väldigt snart igen. Som om man helt enkelt bara måste göra det en gång för att minnas hur man gjorde. Även när det bara handlar om att träffa en vän och slå sig ner i hans tatueringsstudio.

En gammal stockholmsfylla målades över. Vi var båda med, båda delaktiga i de krokiga linjer som tidigare prytt mina fingrar. Nu skapades nya mönster av samma personer. Ett minne bleknar, målas över men finns ändå kvar, växer bara ihop med något annat, så som det mesta här i livet. De är inte läkta, knappt ens börjat, och kanske hade jag förträngt hur smärtsam konsten var. Det som tidigare gjordes utan att blinka krävde nu en shot med whiskey i halvlek. Man blir både tuffare och räddare med åren.

"Gör vad du vill, bara det är gulligare än det här." Jag har aldrig varit den som ångrar mig, alltid sett sådant för vad det är. Just nu är det en cupcake och en diamant, ett minne det med, kanske bara lite vackrare till ytan.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229