Min sambo räddade mitt liv Del 2

Det här är min historia, i en kort variant. Det här är mitt sätt att göra slut med det gamla och njuta av det nya. Det här är slutet och början på mig själv. Och ett stort jävla tack till den som gjorde det möjligt för mig att skriva det här. (Tidigare inlägg hittas i kategorin med titelns namn.)

Efter gymnasiet var jag tvungen att anpassa mig, ställa mig i ledet och bli vuxen. Jag skaffade ett jobb och var riktigt bra på det. Min goda lön slängde jag utan problem på sprit och cigg - vad annars behövde man liksom?

Jag blev en del av Malmö stads uteliv, pojkvänner av varierande kvalitet kom och gick. Antingen var de bara ute efter min tröst och energi eller så tröttnade jag. Jag ville bara festa och göra mitt.

I början av 2011 var jag ute med vänner. En utekväll som ledde till efterfest hos en jag trodde att jag kunde lita på. Han var vakt och hade alltid varit trevlig och ofta småpratat. Den natten blev jag våldtagen. Dagen efter körde han mig hem, med hans sperma kvar under mitt linne. I bilen lade han handen på mitt lår och sade "Du får vara tydlig med vad du vill. Du kan ju bli våldtagen eller något". Jag hade varit tydlig, jag hade slagits, sträckt mig efter min telefon och försökt skrika på hjälp och sagt nej - flera gånger. Ändå har de där orden ekat i mitt huvud i flera år. Det är dags att de tystnar nu.

Kvällen efter gick jag ändå ut, på samma ställe som han jobbade. Och det var inte sista gången jag gjorde det. Trots att vi båda var väl medvetna om den anmälan som gjorts fortsatte jag att gå ut som vanligt. Jag tänkte fan inte begränsa mig. Men varje gång fick jag ångest och panikattacker, varje gång blev jag redlös för att orka. Sista gången jag såg honom stod jag på en trottoar och skrek efter honom för att hans kollega portat mig för att jag "ljög om allvarliga saker". Allt medans mina så kallade vänner traskade in på klubben och lämnade mig ensam utanför.

Så småningom var droger och alkohol nästan vardag. Jag hade för länge sedan gett upp tanken på att någonsin skulle kunna ha en "normal relation" och letade istället efter någon lika fucked up som mig själv. Jag tänkte fan aldrig anpassa mig igen. Och jag fann honom.

Men som bekant är sällan två idioter bättre än en och det vilda livet eskalerade. Mer droger, mer alkohol. Vi var dum och dummare och vi levde livet. Oundvikligt i sådana här situationer tar relationen stryk och till sist fanns inget annat kvar än anklagelser, psykisk misshandel, brutala bråk och låg självkänsla. Jag försökte hitta trygghet och tröst på andra håll, levde på andra människors fina ord. Vilket gjorde bråken och paranoian från den jag levde med ännu värre.

Jag var aldrig beroende av några substanser som nykter men till slut kunde jag inte ta en öl utan att vilja ha en lina. Alla snedfyllor hade lätt till ännu värre ångest och för att hålla alla känslor och minnen i chack tog jag droger som gjorde mig på allerten. På så sätt kunde jag dricka utan att saker bubblade fram. Jag tog kontakt med alla som kunde tänkas bjuda...

Så blev jag gravid och trodde att nu kommer saker bli normalt, nu är vi färdiga med det här. Men bråken fortsatte och jag fick missfall. Det första jag gjorde var att festa sönder mig. Jag hade liksom inget annat i livet att göra.

Bråken blev värre. Efter att ha misstänkts vara otrogen under en festkväll med jobbet blev jag utslängd i trappen i bara underkläderna. Ingen av oss hade längre någon respekt för den andra. Efter att jag blivit oskyldigt uthängd på Facebook inför alla våra gemensamma vänner kom mina föräldrar och hämtade mig. Min mamma försökte stoppa vad som skrevs på nätet men fick istället ett sms tillbaka om både drogerna och "knarklangaren" som försökt våldta mig. Jag kommer aldrig glömma min mammas blick....

Efter det fick jag ett boende i Lund genom en vän och i väntan på det fick jag låna hennes lägenhet. Livet vi levde ihop höll inte längre och jag hade börjat må riktigt dåligt.

Under uppbrottet träffade jag Ola. Jag spenderade helgen i min väns lägenhet och var tacksam över att vara i en annan stad än Malmö. Jag var ensam och bestämde mig för att gå till min väns klubb för att komma ut lite. Jag minns att jag slogs av hur snygg Ola var och hur trygg och stabil han såg ut där han lugnt stod och drack en öl i goda vänners sällskap. Vi hälsade och pratade om vad som hänt de senaste åren. Jag berättade om uppbrottet. Han såg igenom allt och jag lade korten på borden. Allting var kanske inte så bra och roligt som jag försökt få det att låta som. Men samtidigt var jag rädd. Var skulle jag ta vägen? Vem skulle jag annars vara med? Ola sade åt mig att inte vända om, att det aldrig kunde sluta bra. Droger och bristande respekt är inget man lagar med en pause. Jag minns att jag tänkte att någon gång, någon gång vill jag ha någon som honom...

Gillar

Kommentarer

Pippilula
Pippilula,
Vad du utstått! Är glad att läsa att detta är ditt sätt att göra slut med det förgångna ❤
nouw.com/pippilula
Svatantrya
Svatantrya,
Tusen tack för stöd! Ja nu satsar vi stenhårt på framtiden och att hjälpa andra vandra en bättre väg ✌🌟
nouw.com/svatantrya
Grodan ,
Svatantrya
Svatantrya,