Manisk kreativitet

Jag är väldigt svart eller vit, det har jag alltid varit. Från hundra till noll på en sekund och sen tillbaka igen. Det märks alltid i min kreativitet. Efter att ha haft det kämpigt och oroligt ett tag släppte allt. Goda besked och en lättnad bidrog till ny energi. Från noll till hundra på en sekund.

Jag har så mycket jag vill göra. Jag vill skapa - oavsett resultat, syfte eller mening. Jag vill blogga, vlogga, måla, skriva, rita... skapa. Det brinner i mig för att jag unnat mig ny utrustning, utrustning som kommer ta kreativiteten från tanke till handling. Samtidigt ekar rösterna i huvudet - det jag gör är inte tillräckligt bra, det jag intresserar mig för att löjligt, det jag tycker är kul är helt meningslöst.

Jag älskar att blogga. Jag älskar att knappa på tangenterna, dela med mig av vardagen, skapa kontakter, inspirera och inspireras. Jag vill gärna video-blogga, klippa i film, vara än mer personlig, skapa för skapandets skull. Jag vill lära mig saker, jag vill lära mig behärska tekniken, jag vill knyta kontakter med andra som kan mer, jag vill vara en del av en samling livsöden, drömmar, mål och personligheter. Jag vill spendera dagarna bakom kameran och kvällarna framför lightroom.

Men varje gång denna våg slår över mig, försvinner den. Alltid slås jag ner av tanken på att det är löjligt, meningslöst, fjantigt. Vem bryr sig egentligen om en vanlig person som mig?

Alltid står jag där, med flera sidor anteckningar, med sömnlösa nätter i bagaget... och låter allt falla bort, i en flodvåg av självförakt och osäkerhet. Och den maniska kreativiteten släpper så småningom - och kvar blir ingenting.

Någon dag ska jag ta tillvara på den där berg-och-dalbanan. Någon dag ska jag bara göra det.

Gillar

Kommentarer

jenny
,

En gång i tiden skapade människan hela tiden, sydde sina egna kläder, gjorde egna smycken egna trädetaljer och detaljmålerier på sina möbler och hem. Men det är borta nu, vi ska köpa allting färdigt och de flesta känner känsla av meningslöshet. Vi kan inte lika mycket heller utan måste lära upp oss själva isåfall, förut gick det väl i arv...+träning såklart.Så skapa så mycket du kan och försök lär upp dig själv! Man lämnar spår efter sig, om inte annat inom släkt och familj. Det viktigaste

Bunny,

Jag bryr mig inte ett dugg om vem som bryr sig om det jag gör. Jag gör det för min egen skull? Ingen som läser min blogg? Äh den är ändå till för mig. Ingen som tittar på mina videor? Jag gör dem ändå bara för jag tycker det är kul att klippa och pyssla med ljud och bild! Ingenting är löjligt bara för du känner dig ensam om det <3

bunnydrugz.blogg.se
Bunny
IP: 82.99.3.229