Jag vill dö bland syrenerna

Men alltså, på riktigt? Jag satt seriöst över på jobbet igår då jag var helt övertygad om att det var fredag och hela veckan var tvungen att avslutas. Tydligen var det bara onsdag. Vilken planet har jag befunnit mig på de senaste dagarna?

Idag är det i alla fall torsdag, det har jag koll på nu. Har ett sista seminarium i skolan och där efter väntas jobb igen. Jobb, jobb, jobb... Nästa vecka är jag i alla fall ledig!

Läkarbesöket gick i alla fall bra igår och jag fick reda på att jag har HPV-virus, som typ 70 procent av alla andra som någonsin haft sex, och vad det verkar som är det den typen som kan orsaka cancer. Med betoning på kan orsaka. Jag har alltså inte cancer, inte än i alla fall och jag tänkte inte gå och skaffa mig det heller. De slutliga provsvaren kommer i alla fall om tidigast 4-6 veckor (man bara, tack för att ni skyndar er osv), och sedan väntar regelbundna kontroller för att se att viruset håller sig i styr och förhoppningsvis försvinner det av sig själv.

Stötte i alla fall på syrener utanför sjukan och blev lite gladare i själen. Jag älskar syrener, de får mig alltid att tänka på farfar. Under sin sista tid i livet när cancern spridit sig, fick vi alltid sitta med honom under den stora syrenbusken om sommaren då han inte orkade vara i solen. Vi märkte aldrig att han var sjuk, vi tyckte bara det var mysigt att hänga under busken och lukta på blommorna. Den busken var för övrigt en jäkla djurkyrkogård då jag grävde ner så gott som allt från skalbaggar till små fågelungar som jag hittade avlidna i trädgården. Den dagen jag trillar av pinn vill jag ta mig tusan ocskå få chilla under en syren.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229