Jag har hittat hem

Varför är det så? Det räcker att man flyttar en parkering bort och hela livet känns annorlunda. Det luktar annorlunda, det ser annorlunda ut och allt känns liksom verkligen annorlunda - nytt, en ny start. Till och med att tvätta kändes kul när man fick göra det i nya tvättstugan med en ny nyckel, trots att allt både ser ungefär likadant ut och fungerar på exakt samma sätt. Det är en jäkla tvättstuga liksom. Att städa känns roligt och jag går hela tiden och plockar, fixar och torkar av. Jag vill ha folk här hemma men hellre på middag än på öl, jag vill ligga i soffan men med ett fint fruktfat hellre än kvällens matlåda. Jag kan stå långa stunder i fönstret och titta ut på en jäkla parkeringsplats för att fönstret liksom behöver upptäckas.

All denna plats som är vår. Jag antar att det gör någonting med en när man lever två personer och två djur i en etta. Plötsligt krävs det inte mer än n��gra meters avstånd mellan varje individ för att man ska uppskatta allt så mycket mer. Här ska jag skapa, här ska vi skapa, inreda, umgås, utvecklas. Här börjar en nya resa, en ny start på resten av våra liv. Här kommer vi planera barn, här har vi ett rum med en extra tanke bakom, här ska vi bråka och sitta i olika rum, här ska vi köpa nya blommor, hänga upp nya familjefoton. Här ska vi faktiskt bli vuxna, ihop.

Länge har jag letat efter något, efter något som definierar det där nya livet jag strävat efter, den lyckliga och ordningssamma versionen av mig själv. Mig själv, som kvinna, som en hel människa med en tillhörighet, en plats jag inte har ett behov av att fly ifrån, en plats som får mig att stå fast på jorden och inte ständigt söka det där nervkittlande ruset av att ständigt vara påväg. Ett hem. Allt det där... låg visst bara på andra sidan parkeringen.

Vad är det som gör att man kan läsa in så mycket i en ny nyckel och andra tapeter?

Gillar

Kommentarer