Jag är inte ensam, jag är mellan två liv

Jag har fått kommentarer från några som följt mig ett tag, på avstånd, i hemlighet eller bara via sociala medier. De berömmer mig för vem jag blivit, imponeras över dit jag kommit och förundras över hur bra allt gått. Människor har också undrat, varför jag gjort som jag gjort, varför jag kapat de band jag kapat och varför en hel stad ger mig ångest.

Sanningen är att allt har inte gått bra, inte smärtfritt i alla fall. Idag är en sådan dag då jag känner mig ensam. Jag känner mig ofta ensam nuförtiden, är dålig på att vara mitt eget sällskap, ständigt beroende av min sambos uppmärksamhet och trygga famn. Det är inte hemskt, det är bara en fas. Det är något man får räkna med när man byter liv över en natt. Gamla band måste lagas, nya band måste knytas. Du måste bygga upp en ny omgivning som passar den du valt att vara.

För snart ett år sedan (yepp, tiden springer iväg likt Gunnar när det är baddags) hämtade Ola mig på tågstationen. Och det var ingen happy hippie med drömmar och mål han plockade upp. Jag var trasig, ledsen och vilse. För snart ett år sedan bestämde jag mig en sen onsdagskväll att det var dags, på riktigt den här gången, att bryta upp, komma bort, börja om. Jag var full och upprörd och hade långt ifrån tänkt igenom hur jag skulle lösa saker som boende och ekonomi i framtiden, jag visste inte ens om jag ville finnas till för morgondagen. I handväskan hade jag en uppsättning underkläder, min mobil och fickpengar jag fått låna av en kompis för att kunna ta tåget.

Och innan det spekuleras kring om jag flydde från någon så nej. Jag flydde inte från någon, jag flydde från något. Jag flydde från något som gjorde mig illa, både fysiskt och psykiskt. En del av det något var jag själv. Man kan inte fly från sig själv, det går inte, tro mig jag har försökt. Man kan däremot lämna det som gör en sämre, det som sporrar och triggar allt det där dåliga inom dig. Och det var det jag gjorde, en natt i september förra året. Jag var rädd och vilsen men jag visste att det som pågick inte var hållbart, fortsatte jag skulle jag dö. Malmö var inte bra för mig, för många destruktiva kontakter, för nära till att det som gjorde mig gott för stunden men ont i längden, för många tårar och skadliga relationer.

Att jag idag kan sitta hemma en kväll i min ensamhet och ha tråkigt är något av det finaste jag fått uppleva sedan dess, för det betyder att jag växt, att jag är trygg, att jag kommer leva även imorgon. Jag går inte ut på krogen för att jag inte klarar av att vara hemma, jag stoppar inte i mig substanser för att känna mig levande i en annars döende kropp. Jag går inte till krogen 4 dagar i veckan för att det är enda sättet att träffa de jag känner. Jag söker inte tempo och äventyr för att hålla tankarna på självmord borta. Jag har slutat be om ursäkt för min egen existens. Jag har slutat ta för givet att jag blir misstrodd eller avskydd. Jag har slutat se mig själv som min och alla andras värsta fiende. Jag är trygg i mitt hem, jag är trygg i min tristess, jag har lärt mig att älska lugnet, för att jag lärt mig älska mig själv.

Jag är långt ifrån klar, jag är som sagt långt ifrån bra på att vara mitt egna sällskap. Det är en omställning när man levt i kaos, fylla, skrik och bråk. Jag blir paranoid när det blir för lugnt. Jag är rädd att jag inte syns när vardagen lunkar på. Men jag är tacksam. Jag är tacksam att jag har någon vid min sida som visat mig ett annat sätt att leva. Ett sätt jag visste fanns, men gett upp hoppet om att få uppleva. Jag är tacksam att jag får dela livet med någon som söker sina kickar i det som gör en gott. I det som gör mig gott.

Jag är tacksam att jag fick chansen att hitta mig själv igen, evigt tacksam att jag orkat ta mig dit jag är. Men just idag känner jag mig ensam, just idag har jag svårt att slappna av och vara själv. Men jag vet att det bara är en fas som är nödvändig. Jag vet att jag aldrig någonsin kommer byta destruktiva kontakter och krogvänner mot min egen hälsa och själ igen. Jag förlorade mycket, men jag vann fan så mycket mer.



Gillar

Kommentarer

Same
,
Hej hjärtat, jag har samma dag som du. Ensamhetkänslor som äter upp själen, orken och all energi idag, you're not alone <3 Försöker svara på ditt mail miljoner gånger men känner mig löjlig och raderar, repeat. Vet liksom inte vem jag är, vet inte vad som är sant eller flaskt i hjärnan. Kanske rädd att vad som skrivs blir översatt och läst av någon annan och behöva förklara att man kan prata med mer än en person, eller att tankar man delar med någon annan inte behöver mena något annat, kanske rädd att gräva djup. Vet inte. Men vet att jag vill att du ska veta att jag försöker, att jag tänker på dig och ditt meddelande. Puss <3
Svatantrya
Svatantrya,
Du kan skriva vad du vill till mig. ❤ kan försöka få igång min skype också.
nouw.com/svatantrya
jessis
jessis,
Strongt att bara flytta och rensa bort ALLT! Du kommer tacka dig själv i framtiden. Lämna sthlm var det bästa jag gjort iaf.
nouw.com/jessis
Svatantrya
Svatantrya,
Det är tufft att inse att man inte har så många att umgås med kvar men det är en tröst att veta att det är av en bra anledning. Man hittar nya människor att umgås med, det är som sagt bara en övergångsfas. Och tack btw. ❤
nouw.com/svatantrya
Sessiies
Sessiies,
Härligt att höra lite hur ditt liv varit. Att bryta upp med något kan vara det bästa eller det värsta man kan göra. 😊 du är stark! ❤️
nouw.com/sessiies
Svatantrya
Svatantrya,