Frihet

Går upp tidigt, jobbar medan jag äter frukost. Kan få saker gjorda i min egen takt, på mina egna tider. En liten stund här, en liten stund där. Plötsligt är det lunchtid och jag kan lägga all min fokus på skolan. Dagarna kan flyta förbi utan att ångesten river i mig, utan att jag börjar räkna på om jag borde ha varit på kontoret, hur mycket jag har förlorat, eller om månadens räkningar kommer kunna betalas. Tvingas inte längre välja mellan ångest och pengar.

Jag har redan jobbat, helt utan att ens tänka på det. Det faller sig så naturligt. Jag har alltid älskat att jobba, älskat att sysselsätta mig. Som när jag skrev dikter som 9-åring och gav mig själv i hemläxa att lära mig varje rad utantill. Jag lyckades varje gång, för att de stimulerade mig, för att de föll sig naturligt, för att jag valde det själv. Eller när jag byggde om hela mitt rum till ett bibliotek och lade alla vakna timmar på att föra in böckerna i ett excel-ark på den gamla datorn. De läxor jag däremot blev tilldelad i skolan blev ofta bara halvdant gjorda, sista minuten, om jag hade tur och mamma kom på mig vill säga. Jag har alltid varit driven men jag har också alltid behövt vara fri.

Det slår mig att jag faktiskt redan ligger i fas för hela veckan, trots att det bara är tisdag. Ändå kan jag slappna av på kvällen. Trots heltidsstudier och ett nytt jobb kan jag slå mig ner i sängen med en bok, försjunka i en annan värld, utan ångest. Jag har redan gjort vad jag ska när klockan är 19. Jag var uppe och jobbade klockan sju. Kan inte minnas när jag var så morgonpigg senast. Jag jobbade på lunchen, passade på medan jag inväntade projektgruppen. Det bara blev så, jag tänkte knappt på det.

Morgondagens föreläsning blev inställd. Känner ingen ångest inför att behöva välja mellan en plats jag inte trivs på eller förlorad inkomst. I kalendern är det en tom ruta bortsett från kvällens event. Kan ta dagen som den kommer. Läser en stund till, skriver morgondagens att-göra-lista. Kanske är den lång, men den andas lika mycket frihet som dikterna när jag var liten.