Ett ärligt inlägg

Hej på er små knytt 🌻

Jag vet inte ens var jag ska börja det här inlägget. Jag har den senaste tiden hamnat i ett sådant där typiskt tillstånd där jag bara kör på, mitt liv går i 290 och jag vill göra allt - gör allt, och lite till. Jag har varit sådan sedan jag kan minnas. Aldrig velat säga nej till en kompis, aldrig velat säga nej till en fest, aldrig velat säga nej till en möjlighet. Jag vill vara överallt samtidigt. Jag har fått höra att det inte går, jag har lärt mig den hårda vägen att det inte är möjligt, men jag gör det ändå. Det är sådan jag är och jag kan inte kontrollera det. De senaste åren har jag lärt mig så himla mycket om mig själv, jag har kämpat för att kanalisera min energi till bra saker istället för att springa runt som en rastlös vilde om nätterna. Det har funkat till viss del. Min kalender håller mig i styr och i de flesta fall är jag medveten när det blir för mycket - men samtidigt vill jag ju fortfarande springa på. Jag försöker hålla mig till saker som är kul, men jag blir också än mer uppslukad då. Tunnelseende.

Tills jag kraschar. Jag har i den här bloggen försökt inspirera andra till att bryta upp med dåliga vanor, hitta sina styrkor, söka lyckan och friheten. Samtidigt är just min lycka och frihet starkt kopplat till mina dåliga vanor och de bitar jag försökt skära bort gör sig lätt påminda när jag är mitt i livets karusell.

Jag vill därför vara ärlig med er. För jag vill inte förmedla någonting som inte är sant, jag känner mig som en hycklare varje gång det går åt skogen. Varför egentligen? Ingen människa är perfekt och det är väl det jag tycker är viktigt att visa? Varför skäms jag då alltid så mycket när jag inte lyckas hålla den där perfekta balansen, göra den där smoothie-bowlen, yogapassen och ta mig tid för välmående?

I småland försökte jag slappna av. Det gick att koppla bort, men deadlines hängde över huvudet. Jag drack mer än vad jag brukar där. Sanningen är att jag druckit en hel del för att orka den senaste tiden. Det är inte så att jag sitter och super själv om dagarna men det har blivit många after works, after school, lite häng där och lite där. Det blir en ond spiral eftersom jag sedan får ångest och blir stressad över att jag inte gjort något annat istället.

Balansen. Jag hittar den inte. Jag har skrivit om den förr. Nu är jag tillbaka på ruta ett i vanlig ordning. Försöker pussla ihop rutiner och vardag. Slappna av. Sovit i 12 timmar. Ska snart köra hem till föräldrarna. Vikingen är på turné och jag har lovat att vila så mycket jag kan.

Sista filmprojektet lämnades in igår och det är en lättnad i sig. Jag väntar på besked från läkaren. Min samtalskontakt kan inte hjälpa mig, hon vet inte vad hon ska ta sig till, tror att det är något medicinskt. Vi ska eventuellt prova något som får hjärnan att gå lite långsammare, de ska trycka på för att jag ska få en utredning.

Jag är bara så himla trött på att gå igenom detta om och om igen. Jag är trött på att hela tiden känna ett behov av att vara lite på gränsen, att aldrig kunna sitta still. Jag är trött på att köra slut på mig själv på det här viset.

Och jag är trött på att känna skam över att jag aldrig riktigt kommer framåt, trots att jag kommit så långt.

Gillar

Kommentarer

saralundgrenfang
saralundgrenfang,
Att du inser att det är en problematik innebär i mina ögon att du fortfarande tar dig framåt. Superbra att du tar tag i det hela, jag hoppas att det löser sig för dig. Kram!
nouw.com/saralundgrenfang
Svatantrya
Svatantrya,
Jo, jag har ju sökt hjälp eftersom jag i med allt som kommer i det vuxna livet insett att det är problematiskt att alltid gå på högvarv. Jag hoppas att jag snart reder ut det och hittar någonting som fungerar och håller mig på banan mer än några veckor åt gången. <3
nouw.com/svatantrya
egoettu
egoettu,
Känner verkligen samma som dig nu. Är inne i någon svacka där jag kvävs av tyngden från alla "måsten". Det är så himla jobbigt. Finns här för dig. <3
nouw.com/egoettu
Svatantrya
Svatantrya,
Alltså jag gör ju såhär JÄMT. Det är totalt självförvållat.. eller ja, jag kan ju inte kontrollera det, men du förstår vad jag menar. Så fruktansvärt frustrerande samtidigt som jag är livrädd för att eventuellt medicineras och tvinga hjärnan att lugna ner sig. Vem är jag om jag inte är den som alltid rusar omkring och gör saker? Jag hoppas att jag helt enkelt kan fortsätta vara jag men kanske lära mig/får något som gör att jag bättre kan kanalisera och prioritera min energi på ett bättre sätt. 😊 KRam på dig, jag finns här med! <3
nouw.com/svatantrya
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229