Drömprinsar sätter inte små flickor i bur

#10yearschallenge trendar på Instagram. För 10 år sedan var jag 17, arg, provocerande, fruktansvärt osäker och upp över öronen förälskad i en kille som jag trodde skulle bli mitt livs kärlek. Vi träffades på en fest hos en kille jag tidigare dejtat. Av min gamla blogg att döma verkar festen ha slutat med ett gräl med exet där jag stukade handleden. I efterhand är det lätt att se varför jag föll för den nya killen, han som var så snäll. Han som charmade mig så hårt den stökiga kvällen att vi bestämde oss för att träffas trots att han egentligen spelade i band med mitt ex. Tonårsdrama och kedjerökande på busshållplatser. En magisk och hemlig romans som började på en kall balkong under stjärnorna.

Mina bilder från första halvan av 2009 är få, den jag lyckades hitta är egentligen från 2008. Jag fick min drömprins. Han som spelade i band, han som ringde mig varje rast när jag var i skolan, han som alltid ville ha mig nära. Han som gav mig rosor utan en speciell anledning. Han som genast gjorde mig till en i familjen, som pratade barn trots att jag bara var 17 år.

Min drömprins. Min drömprins som inte ville att jag skulle visa mig för andra. Som gav mig skulden för att hans kompisar tittade på mina bröst. Som sade åt mig att byta till t-shirt när jag bar linne. Som undrade vem jag skulle ligga med om jag sminkade mig innan skolan. Min drömprins, som alltid ville veta var jag var. Han som inte tyckte jag skulle jobba extra. Som inte lät mig gå på fester, som inte lät mig träffa min allra bästa vän. Min drömprins som fasade för den dagen jag skulle fylla 18 och gå på krogen. Min drömprins som fick mig att testa amfetamin för första gången, som fick sin mamma att ifrågasätta om det skulle komma killar på min 18-årsfest. Han var ju så svartsjuk - han älskade ju mig så mycket. Pojkar i 20-årsåldern har ju så svårt för det där.

Jag fyllde 18 och började tredje året på gymnasiet - jag fick nya vänner och blev bjuden på fest. Jag fick lov att ta med honom så jag bjöd med honom. Han sade nej. Ingen ville bjuda mig på fest, de ville bara våldta mig och jag var dum som inte förstod. Så lättlurad och blåst, uppmärksamhetssökande och äcklig. Så dum att han inte tänkte följa med mig på festen, där jag enligt honom skulle bli våldtagen. Det handlade aldrig någonsin om min säkerhet.

Det tog slut. Mamma lät mig inte åka ensam för att hämta mina saker. Pappa satt i bilen och väntade medan drömprinsen spelade en låt han skrivit åt mig. Jag hade fått lova att det skulle gå snabbt. Jag var förkrossad men orkade inte mer. ”Lämna medan du fortfarande är arg, du kommer aldrig komma ur det annars”. Det var hans egen vän som sade det. Mamma tog telefonen när hon hörde hur han anklagade mig för att ha lämnat familjen. Det tog många år innan jag kunde tacka henne för det. Idag vet jag varför hon gjorde det, jag skulle ha gjort likadant. Och jag skulle ha förklarat vad frihet betyder och hur underbart det känns. Jag skulle ha låtit det krossade hjärtat läka i sin egen takt, med vetskapen om att det blir helt igen. Och jag skulle låta den lilla flickan var arg, med vetskapen om att hon kommer tacka mig sen. Och jag skulle kanske se henne gå igenom samma sak igen och jag skulle låta henne finna sin väg. Till den dagen då hon förstått att drömprinsar inte sätter små flickor i bur.

Gillar

Kommentarer

LoveByMalin
LoveByMalin,
Otroligt! Alltså jag blir så berörd.
nouw.com/lovebymalin
Svatantrya
Svatantrya,
<3 <3 Så mycket kärlek!
nouw.com/svatantrya
Hanna
Hanna ,
älskling <3
Svatantrya
Svatantrya,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229