Det kan bara bli bättre härifrån

Det regnar. Regndroppar blandas med tårar på mina kinder. Jag springer tills det gör ont i kroppen. Jag springer för att göra slut på det som gror där inne. Frustration. Ångest. Självförakt. Känslan av att stå bredvid och se på när jag själv gör misstag. Precis så känns det, varje gång jag dricker för mycket. Jag vet inte varför men det är alltid i samma miljö. Det är som om den bristande impulskontrollen får kraft i vissa miljöer, i en viss sinnesstämning. Jag är glad, jag är nöjd med livet - och sedan lämnar jag kroppen och någon annan tar över. Det är aldrig meningen och det känns verkligen som om två av mig inte samarbetar. Det gäller inte bara alkohol. Det är saker jag säger trots att jag tänker att jag inte borde. Det är saker jag köper trots att jag vet att jag borde lägga pengarna på annat. Det är saker jag tackar ja till trots att kalendern säger att det är borde vara omöjligt. Men alkoholen är tveklöst det som får mest konsekvenser, trots att jag vet att jag inte behöver den. Jag vet att jag mår bättre utan den och jag vet att jag inte saknar den när jag låter bli.

Även om jag nu börjar förstå vad allting grundar sig i, även om det faktiskt ger mig lite mer förståelse och tålamod med mig själv, så inser jag också att detta är något jag måste ta på allvar. Det kommer inte bli bättre av sig själv. Jag måste hitta nya strategier, jag måste hitta en väg att göra slut på den energi som får mig att lämna min egen kropp, den som får mig själv att stå bredvid när allting händer.

Så jag springer. Jag springer tills benen värker, tills pulsen ökar. Endorfiner och dopaminer. Livsviktigt och osynligt. Lovar mig själv att minnas, att lära mig av misstagen. Det kommer troligen ske igen, man lär sig inte nya mönster över en dag. Men jag har getts en möjlighet nu. Jag har getts en utgångspunkt, en karta. Jag tänker vara nykter tills utredningen är klar. Kanske längre. Jag kommer lova mig själv att träna mer - den enda naturliga medicinen jag hittat.

Vi har diskuterat riktig medicinering också de senaste dagarna. Jag har läst på, vänt på varenda sten på internet. Pratat med de i min närhet som berörs. Men jag vet fortfarande inte. Tiden får utvisa. Jag vet däremot att jag inte vill hamna där igen. Oavsett om det handlar om alkohol eller utbrändhet. Det är dags att jag tar mig själv på allvar nu.

Det är tufft just nu men det kan bara bli bättre härifrån. Lära om och lära rätt.

Jag vet att jag egentligen gör som jag vill här men jag vill ändå fråga. Uppskattar ni att läsa om det mindre vackra också? Vill ni ha båda sidor eller vill ni bara ha den polerade ytan som tycks dominera internet? Blir ni less på att läsa om mina dippar och motgångar eller finner ni någon tröst i att veta att andra också kämpar? Jag vet att jag uppskattar det i alla fall.

Gillar

Kommentarer

marietheresel
marietheresel,
Det vet du redan men jag älskar att hänga med dig både upp och ner och se vem du är på riktigt. I like your brain ♥️
nouw.com/marietheresel
Svatantrya
Svatantrya,
Tänk så knäppt, att det jag tycker är jobbigast med mig själv är något någon annan tycker om <3 Jag är så tacksam över att få dela allt med er här! <3
nouw.com/svatantrya
Jenny
,
Skönt att läsa verkliga inlägg, får livsångest av att läsa hur bra och bekymmerslöst alla andra verkar ha det. Så typiskt sociala medier, ge folk ångest även om de själva har det, bara för att envisas och försöka visa upp hur himla kul och bra de har det hela tiden. Läser nästan bara din blogg nu pga verklighetskänslan och även tänkvärda intressanta inlägg osv.
Svatantrya
Svatantrya,
Precis så känner jag också! Samtidigt är det ju inte så upplyftande att läsa om ångest heller tänker jag... Men ja, det är väl bra att se båda sidor. Det får en att känna sig lite mindre ensam 😊 Tusen tack för dina fina ord! Du ska veta att jag känner igen dig varje gång du kommenterar och jag är så glad för att du finns här! <3
nouw.com/svatantrya
Jenny
,
Vad fint 😊 synd att inte gamla msn finns kvar haha, då hade vi kunnat diskuterat, utbyta tankar och erfarenheter osv. Antar att det är Facebook som tagit över sånt?
Svatantrya
Svatantrya,
Åh, jag är så dålig på facebook! Men jag har gärna mailkontakt (eller högst sporadisk kontakt på facebook/instagram/whatever. Messenger är något överväldigande för mig, haha. Det är iofs mail också men där blir man glad av privata mail och prioriterar dem i alla fall! 😊 mvh weirdo
nouw.com/svatantrya
Jenny
,
Har inte ens orkat skaffa facebook x) har någon form av instagram, men förstår inte riktigt tjusningen i det. Mejl är nog bäst trots allt!
Och brev antar jag