Det enda slöseriet med livet är tro att det är slöseri

"10 saker produktiva karriärs-kvinnor med eld i röven, noll vänskapskrets och en längtan efter döden gör varje morgon".

Youtube-klippen heter sällan så, men de kunde lika gärna hetat det. De där inspirerande klippen som ska få oss alla att bli egen-företagare, skrota energitjuvarna, minimera umgänget och effektivisera familjen. Det kommer ge oss pengar, och framgång, men främst pengar. Pengar som vi sedan kan spendera på att bygga system som effektiviserar vårt liv ännu mer, eller pengar som gör att vi slipper ha kollegor att socialisera med. Framgång, lycka.

Jag är en driven person av naturen. Jag älskar checklistor och jag älskar att gå och lägga mig med en känsla av att "idag har jag minsann fått uträttat saker och ting". Men jag vet också att detta har en tendens att gå över styr. Varför jag vet detta är för att jag är en människa med trauman och ångest i ryggsäcken, ett ohållbart liv utan någon struktur alls. Strukturen och produktiviteten blev det som höll mig på banan - men också det som blev min flykt. Den senaste tiden har jag reflekterat över hur beroende jag varit av att få saker gjorda, jaga mina drömmar, bevisa för folk att jag kan minsann också vara en ordentlig människa med scheman och möten och stress. Här super vi inte bort livet för att sedan ligga bakfulla och invänta döden inte!

Och när det där slår över, när det blir viktigare för dig att komma framåt, att vara produktiv, att tänka på ditt nästa mål - då lever du inte ett ordnat liv, du lever inte alls. Det där är fasiken bara någon form av damage control å det grövsta. Prestationsprinsessan i nya kläder om man så vill. En bräcklig fasad för min del.

Visst kan man brinna för saker, visst kan man ha mål och visst kan det vara precis vad som får ditt hjärta att banka sådär hårt att du nästan blir yr i huvudet (även om jag tror att man nog ska ta och kolla upp det hos en läkare). Men om du alltid ska spara din energi till dig själv, om du alltid ska prioritera, effektivisera och revidera - då kommer du snart inte ha något annat kvar.

Dessutom är det svårt att faktiskt bli framgångsrik på riktigt om man aldrig lär sig något nytt. Att ständigt köra på i sin egen hastighet med det som bara intresserar dig själv kommer snart avskärma dig från resten av världen. Bara idag har jag nog googlat till min 3 nya kunskaper medan jag slösurfat, jag har sett en dokumentär som födde en idé och jag längtar efter att gå till skolan imorgon för att höra andras tankar och åsikter om egentligen vad som helst. För faktum är att även det som gör mig illa till mods eller som inte känns intressant för mig just då, ofta lär mig något. Andras intressen lär mig om andra människor och det i sin tur lär mig alltid något om mig själv. Jag har slösat så mycket tid på appen jodel denna veckan - men jag vet helt plötsligt att börsen rasat och varför. Nu kan jag läsa om "Mitt krig mot Putin" och faktiskt förstå vad tusan 50% av boken handlar om.

"MEN DET ÄR JU MIN DRÖM! MITT LIV HANDLAR OM MIG". Jo, det må så vara. Men vad är poängen med att leva en dröm utan att egentligen ha levt den? Jag menar här och nu. När ska du börja njuta? Pengar tappar värde när livet är slut, de följer inte med dig till något Nangijala. Det är svårt för nära att minnas din framgång, när inga nära längre finns. Och det där med att du är huvudrollen i ditt eget livs film? Jo, det tankesättet är vad som genomsyrar hela satanismen också och ändå känner jag spontant att det inte är ett alternativ för dig?

Vi ska alla dö. Det är ett faktum vi inte kommer ifrån. Om vi spenderar hela livet med att jaga drömmar och mål, utan att faktiskt stanna upp och vara mitt i dem en stund, då blir hela grejen mer ett race om "först till döden vinner". Om man nu bara lever för sig själv, och enbart sig själv, ja då är jag ganska säker på att man kommer att dö för sig själv också.

Så visst, lev ditt liv i full fart, satsa, kör på, pressa framåt - men minns att slutstationen är densamma för oss alla. Dröm stort och gör stort men håll hjärtat öppet för de små sakerna däremellan - det som kallas livet.

Gillar

Kommentarer

wordlycornerblog
wordlycornerblog,
Alltså jisses vad vackert skrivet på nå vis. Själv tror jag nyckeln till lycka är att hitta ett sätt att njuta av det mesta. Liksom även det där som verkar ointressant eller tråkigt eller jobbigt. att se de små sakerna, njuta av dem och ha ett positivt tänk. lite som Anne på grönkulla. hon är fan min idol. 💕
nouw.com/wordlycornerblog
Svatantrya
Svatantrya,
Tusen tack! Åh, Anne på grönkulla <3 Det måste varit 20 år sedan jag läste dem böckerna!
nouw.com/svatantrya
Svatantrya
Svatantrya,
haha, oj vad jag kände mig gammal helt plötsligt!
nouw.com/svatantrya
wordlycornerblog
wordlycornerblog,
Haha jag har just börjat med första jag, men sett serien på Netflix innan. fantastisk jänta!
nouw.com/wordlycornerblog
JenniB
JenniB,

Jättefint skrivet måste jag säga, hur ofta går inte jag som bara 22åring runt och tänker på allt jag måste göra och vill uppnå. Det tar på krafterna helt klart.

nouw.com/jennib
Svatantrya
Svatantrya,
Men precis! Vi stressar så mycket över framtiden att vi glömmer bort att livet händer här och nu. NJUT! <3
nouw.com/svatantrya