Den sjuka demokratin: en jävla novell

Jag har försökt det där med att välja ett parti. Det är inte första gången jag röstar, det är tredje. Båda gångerna har jag röstat olika och denna gång är de förra alternativen helt uteslutna. Jag har gjort varenda valkompass jag kommit över. Jag har läst varenda partiprogram, sett fler debatter än vad en hjärna egentligen orkar med och följt Almedalsveckan på TV. Ändå blir jag inte mer klok än tidigare - bara mer frustrerad.

I valkompasserna som baseras på sakfrågor ligger ofta Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna i toppen. Så var det sagt. Låt det sjunka in allesammans. Ibland seglar liberalerna och miljöpartiet upp, beroende på frågor och humör. I somliga frågor plockat M och KD poäng men det sjunker ofta på grund av de tydliga ekonomifrågorna. En gång kom Fi högt - jag måste haft en sällsynt dålig dag den dagen. Att man kan få så olika partier i toppen kan man ju tycka är märkligt men det är det faktiskt inte alls.

Valkompassen mäter hur du ser på specifika frågeställningar, inte värderingar eller partierna som helhet - eller bakgrund och representater för den delen. Jag tycker inte att vi ska vara med i EU, tycker att religiösa friskolor ska förbjudas, att invandringen hanterats på ett sätt som inte gynnar någon - allra minst de som behöver vår hjälp. Jag tycker att företags vinster ska delas med de som faktiskt utför arbetet, att sex timmars arbetsdag låter gött, att banker och storföretags inflytande måste minska. Jag tycker även att alla människor ska få skaffa familj med vem dem vill, att böneutrop inte ska få finnas och att klimatfrågan är en av de viktigaste frågorna i modern tid. Men vad jag anser i specifika frågor som drivs av ett specifikt parti säger ingenting om hur partierna representerar mina åsikter i övrigt - eller ens alls som person faktiskt. Och frågorna är inte heller särskilt nyanserade - det är mest ja, nej och kanske. Och det är just här det blir fel enligt mig.

För oavsett vilket parti jag röstar på, kommer jag att rösta för något jag är emot. Dessa personer ska sedan representera mig i riksdagen, de ska välja statsminister och skapa en regering. Dessutom ska några få sitta och bestämma saker åt mig i EU. Om jag bara tyckte lite halvt som de här personerna redan från början, då behöver man inte vara ett snille i matematik för att räkna ut hur lite jag förmodligen håller med personerna efter att alla stopp på vägen är gjorda.

Det pågår just nu stora diskussioner om att man måste rösta "mot nazisterna". Det är också intressant. Jag säger inte att det inte finns nazister i Sverige, jag anser bara att dessa tomtar får på tok för mycket utrymme för sitt antal och inflytande. Mig veterligen finns det inget nazistiskt parti med makt nog att påverka valet. Men jag antar att man menar SD många gånger, där det i några kommuner faktiskt sitter några föredetta nazister. Å andra sidan vet jag gamla nazister som är vänsterfolk idag, och tvärtom, så det där är väl en jävla soppa för sig själv. Tillhörighet och broderskap, säkert en del vanliga rötägg också. Rasister och nazister - ännu ett symptom på sjukdomen.

"Vi ska inte samarbeta med SD" hör man ofta. Det låter fint men jag tror det är högst ineffektivt, i alla fall om man drar det så långt som V gör. Sjöstedt sade själv i utfrågningen att han inte kommer att rösta för en utgång ur EU om förslaget kommer från SD. Vänstern, som själva vill gå ur EU. Vänsterns väljare vill ut ur EU, en del av folket vill alltså ha ett sådant beslut - men man väljer att blunda för det till fördel för en dammig image och karmalikes.

I Landskrona är det i första hand Liberalerna och SD som styr. I ett inslag berättade de hur de jobbar. "Ett bra förslag röstar vi för, ett dåligt förslag röstar vi emot" var deras ungefärliga ord. Låter väl ganska logiskt i mina öron. "Vi tänker inte samarbeta...". Pardon me men att säga ja till godis på lördagar betyder inte att man är tvungen att säga ja till skenavrättningar också. Om det nu inte är så att Sveriges politik är mer korrupt än de vill erkänna?

Sen har vi ju återigen problematiken med att inget parti passar alla. "Man måste välja en fråga som känns viktig och så får man helt enkelt välja partiet som driver den" brukar det låta när folk inte vet vad de ska rösta på. Ja, förutom om någon röstar på SD då, för då måste man tydligen hålla med partiet om precis allt. Att den taktiken inte fungerar för alla borde ju vara en indikator på hur ineffektiv och sällsynt dålig den är. Jag tycker inte bara det är dubbelmoral och odemokratiskt i sin helhet, jag anser också att det är att blunda för det faktiska problemet - systemet.

Jag vet att många av de som röstar på SD inte håller med dem i allt, men precis som jag skulle kunna tvingas rösta på vänstern för 1% av frågorna, tvingas somliga rösta på Sverigedemokraterna för 1% av frågorna. SD är inte en sjukdom, de är inte någon tragedi eller ett hot - de är endast ett symtom, ett resultat av en snäv och dåligt fungerande demokrati. De flesta jag känner som röster på till exempel SD vill inte rösta om aborträtten eller HBTQ-personers rättigheter, de skiter faktiskt i vilket, men deras röst på deras hjärtefråga ger partiet makt. Och precis sådär kommer det att fortsätta fungera tills vi kommer på ett system som gör det möjligt att rösta precis så som man tycker, på det man tycker något om. Det enda hotet mot demokratin är demokratin själv alltså. Mindblowing jag vet. Om jag inte tappade er vid andra stycket så har jag definitivt tappat er nu.

Vi tar ett exempel. Bosse, 60 år, bosatt på landet. Han driver ett jordbruk och kommer ifrån början från en klassisk "knegarfamilj" och tidigare klappade hans hjärta för arbetarklassen och själen var röd. Idag läser han om terror, skjutningar, ökad kriminalitet och han ser flyktingboendet på andra sidan vägen där människor tvingas bo trångt och utan någon direkt kontakt med samhället. Kommunen han bor i hade egentligen inte råd att ta in flyktingar men fick order att göra det ändå. Bosse vill egentligen rösta för landsbygden och tänker att centerpartiet är bra, samtidigt klappar det gamla trötta hjärtat i bröstet för "socialdemokraterna", men Bosse är färgad av sina nya erfarenheter och sin nya världsbild och kommer rösta på Sverigedemokraterna. Han är övertygad om att invandringen är den grundläggande frågan för att de andra frågorna ens ska vara möjliga att göra något åt. Det behöver inte vara sant men det är likväl Bosses åsikt - utifrån vad han vet, känner och upplevt.

Bosse är inte rasist, han hatar inte kvinnor och vem andra människor väljer att älska har han ingen åsikt om - men systemet ger honom inte tillräckligt många val. Kanske kunde han valt moderaterna men vem litar på den giriga massan? Det går inte att välja både landsbygden, bönderna, miljön, arbetarklassen, invandringen och mjölkpriser på en gång. Det är allt eller inget och Bosse har lärt sig att när det är val går man och röstar. Så han röstar. För en sak han är för och för flera han är emot.

Men jag vet också att många inte är som Bosse, det finns även de som inte alls har några problem med etiketten rasist, eller som helt enkelt bara är trötta på de gamla partierna. När makten sviker finns det alltid någon som vinner på det, i det här fallet är det Sverigedemokraterna. Dessvärre finns det också alltid någon som förlorar. Identitetspolitiken får allting att snurra fortare. Grupperingar, rädsla, hat och förakt.

Att försöka dela upp folket i färdiga åsiktspaket gör nämligen bara att också folket själv delar upp varandra efter dessa paket. Man tvingas försvara det paket man valt och människor som kanske egentligen hade kunnat enas i några frågor ställs istället mot varandra som totala fiender. Svart eller vitt. Åsikterna blir din identitet och det är fritt fram att döma dig för dem, även de som bara råkade följa med på köpet.

Och med konflikterna som uppstår blir paketen allt färre, grupperingarna allt extremare. PK eller rasist. De arga vita männen dras till andra arga män, när ingen i PK-ligan vill lyssna på dem hittar de någon annan som gör det. Föraktet mot meningsmotståndarna enar dem.

Alternativhögern växer. De rider på vågen av hat och frustration, drar nytta av etiketter och åsiktspaket - med eller emot. När ingen annan tycks lyssna vänder man sig till den enda som gör det, oavsett vem denna är. Och med gemenskap kommer styrka, styrka vunnen ur hat. Åsikter och värderingar får lämna plats för identitet och samhörighet - en gemensam fiende. Samtidigt ger det eld åt vänsterkantens kanoner som sätter allt snävare gränser och blir allt mindre toleranta, det blir en ond spiral. På gator och torg utkämpas ett krig skapat av makten, utkämpat av folket. Såklart finns det säkert de som har mörka åsikter och tankar redan från början men jag tror att de är väldigt få och att de lider av ordentlig hybris. Det är inget nytt att extrema rörelser vill ge sken av att de är större än de är. Vill man skrämmas är det ju sällan en bra taktik att gå ut med "alltså, egentligen är det ju bara vi fem som faktiskt tycker såhär, de andra är mest med för den gratis ölen."

Systemet ger oss inte mycket till val. Det politiska klimatet ger oss ännu färre. Det kastas ord som batikhäxa, stenkastare, rasist och nazist till höger och vänster (no pun intended). Det är enkelt. "Du röstar si, då tänker du så". Ingen ifrågasätter, ingen säger "vad intressant, vad var det som fick dig att välja dem?". Ingen bryr sig om din tankegång, ingen bryr sig om hur du känner, allt som spelar roll är vilket fack du ska placeras i. Det är farligt.

Det är inte bara farligt för att det driver oss allt längre ifrån varandra, det är också farligt för att det tar död på det öppna samtalet och möjligheten till gemensam utveckling av landet och folket som delar det. Den som inte är välkommen i klubben hittar en egen, så att säga. Det finns rasister och det finns nazister, precis som det finns motsvarigheter på andra sidan. Men så länge de inte har en stämpel i pannan, bindel runt armen, sitter och heilar febrilt eller börjar samla upp gatsten framför dig så bör du vara jävligt försiktig med att sätta en egen etikett på personen, utan att åtminstone ta dig tiden att ha en vuxen konversation med personen. Och med vuxen konversation menar jag inte slänga lösa, generaliserade argument om ett snedvridet partiprogram som du tolkat efter din egna moraliska kompass. Lyssna mer än du skriker. Efter det kan du tycka vad du vill om svaren, men du ändrar sällan någons åsikt genom att avfärda dem som en del av idioternas grumliga förening.

"I år handlar det om att stå upp mot rasisterna och nazisterna". Med eller emot, antingen eller. Vad du egentligen tycker är irrelevant, välj ett paket och försvara det med hela ditt liv. Helst ska du välja rätt men var gränsen går för det är lite luddigt.

Jag vill inte vara en del av det. Jag hoppas och tror att vi kan bättre än såhär. Jag vill varken vara med eller emot, jag vill kunna välja fritt. Jag vill kunna ha fler tankar i huvudet samtidigt. Jag vill vara den där man inte kan sätta etikett på, den som inte går att kategorisera efter en skala. Jag vägrar utkämpa en strid jag inte kan stå för. "Självklart är jag emot rasism och nazism" skrev jag och suddade ut. Varför behövs det sägas? Varför måste uppdrag granskning förtydliga att de inte står bakom alternativhögerns uttalanden i intervjun? Har vårt omdöme blivit så dåligt? Är vi så beroende av etiketter och tydliga ställningstaganden att vi helt tappat greppet om sunt förnuft? Kan vi inte längre förstå våra medmänniskor om de inte har en stämpel i pannan?

Tänk vad svårt det vore att kategorisera människor som värnar om miljön, tyckte om privata företag, ville ha statliga skolor, förbjuda böneutrop, stoppa invandringen om det inte fanns särskilda själ, ha sex timmars arbetsdag, gå ur EU, ha frihandelsavtal, ge ekonomiskt stöd till köttbönder i Sverige och ha vegetarisk mat i skolan.

Det är inte omöjligt men det kräver en uppdaterad demokrati. Och det är vad jag kommer att rösta för. Enbart för att alla andra alternativ helt enkelt är för dåliga och för fyrkantiga.

Direktdemokraterna är ett litet parti som driver en enda fråga - flytande demokrati och folkomröstningar. För människors möjlighet att välja rätt i varje sakfråga, att slippa låsa sig till ett parti på grund av sina hjärtefrågor, för folkets inflytande mellan valen. Det är det enda rimliga och det är också (vad jag tror alltså) det mest effektiva sättet att stoppa de allt smutsigare partierna som växer fram.

Du skulle alltså kunna välja BÅDE minskad invandring, minskad miljöförstöring, sex timmars arbetsdag och avkriminalisering av droger (även om ingen riktigt vill prata om det just nu, men det är ett helt annat problem). Bosse hade sluppit den dåliga stämningen på släktträffen. Han hade nämligen kunnat rösta på centern men i specifika sakfrågor gett bort sin röst till ett annat parti. Den arga mannen hade fått sin röst hörd från början och sluppit bli utfryst och hitta kompisar i nazistträsket. Identitetspolitiken hade blivit för rörig för att hålla koll på och PK-träsket hade luckrats upp. Flytande demokrati alltså.

Ni förstår varför jag menar att de mörka partierna hade haft svårare att växa va? I en flytande demokrati kan man inte plocka poäng på en enskild fråga mer än i just den frågan. Det finns inget utrymme för en dold agenda. Jag är ganska övertygad av att majoriteten av folket inte har något emot vare sig människor av annan hudfärg, kön eller sexuell läggning. Sådana dolda agendor skulle inte kunna paketeras ihop med allmänna frågor som lockar väljare. Rätt enkelt egentligen. "Bra saker röstar man för, dåliga saker röstar man emot" och politikerna tvingas rösta så som folket röstar, inte tvärtom. Är ni nyfikna på partiet hittar ni mer information HÄR.

Jag har fått höra att jag kastar bort min röst. Att partiet inte är seriöst. Att det är populistiskt. Att jag borde rösta på något som stoppar rasister och nazister. Att jag alltså skulle begränsa mina val ännu mer. "Det är det enda rätta i det här valet." Allt det där kanske är sant men det är inte vad valet handlar om för mig. Jag är nämligen helt övertygad om att en röst för det man tror på aldrig är bortkastad men att en röst på något man bara tror på litegrann däremot, alltid är det. Inget enskilt parti är ett hot mot demokratin - demokratin är ett hot mot sig själv, som jag ser det.

Jag skulle inte äta bajs för att jag fick vaniljsås på toppen, så varför ska jag rösta för något jag är emot bara för att jag råkar vara för en liten del?

Hur tänker ni? Låt oss diskutera i kommentarerna! Men kom ihåg att hålla en god och saklig ton. Påhopp, enkla slagord och omoget beteende kommer inte att besvaras. Vi kan bättre än så! Givetvis är jag ingen expert utan detta är mest mina tankegångar och det finns brister och lösa trådar även i dem. Det är så det är att vara en tänkande människa. Men jag gillar inte att begränsa mina tankar, det är ingen människa som någonsin blivit smartare av det.

Som en stämningshöjare bjuder jag också på det roligaste jag läst angående valet i år. Humor och lättsamhet, vi behöver mer av den varan.

Gillar

Kommentarer

BelleTherese
BelleTherese,
Väldigt intressant inlägg, som väntat. Det som gör att det tar sånt tvärstopp för mig med SD är ju det faktum att folk kommer. Folk kommer att fly från fruktansvärda omständigheter och de kommer komma hit. Då kan man inte stå och stoppa dem, skicka tillbaka dem ut i havet eller skjuta dem ellet vadsomhelst. Åtminstone inte enligt mig. Det kom fler än vi kunde hantera på ett bra sätt, men vad skulle vi ha gjort liksom. Jag kan inte hålla med de som menar att vi ska stänga ute dem. Sen handlar det ju om kvinnors rättigheter och hbtq-personers rättigheter också. För mig är nästan allt SD står för big no-no’s och därför är det svårt för mig att bara finna mig i att folk känner som de gör i så pass mycket, eller så pass starkt, att de röstar på dem. Samtidigt försöker jag acceptera det, försöker förstå, och försöker greppa att vissa rent ut tycker att vi i Sverige är viktigare än andra. Men jag har funnit lugn i att de aldrig kommer få bestämma allt själva, samtidigt som jag tycker att de definitivt ska få bestämma så pass mycket som folk vill - annars är det ingen demokrati tycker jag. Precis som du säger är det en jävla röra alltihop och inget kommer nånsin vara ett perfekt parti. Vet för övrigt inte vem som hatar mest, det är så mycket hat från alla håll att jag blir illamående. Och slutligen, jäkligt intressant detta partiet, aldrig ens hört talas om. Jag skulle dock vara rädd att folk skulle tröttna? Om det ska röstas om massa saker. Vet att jag skulle engagera mig, men så många som röstar utan någon kunskap idag liksom ... lär bli fler då? För att inte tala om de som inte ens orkar engagera sig en gång var fjärde år ... samtidigt tycker jag det är rätt, att vi borde få rösta om mer än bara ett parti. Komplicerat allt detta.
nouw.com/belletherese
Svatantrya
Svatantrya,
Det förstår jag! Och jag tycker inte heller vi ska stänga alla människor ute. Samtidigt kan det inte vara ett litet lands skyldighet att ta emot alla och om vi ska göra det måste vi ha tydliga riktlinjer och ett system som kan hantera det. Att SD växer ser jag som en sjävklarthet efter flyktingvågen 2015. När politikerna tog beslutet att låta människor strömma in över landets gränser var det jag och många andra människor som på eget initiativ fick ta emot dem på bland annat Malmö centralstation. Vi ordnade fram blöjor, bindor, mat och husrum. Jag hjälper gärna till - det är inte det. Men jag förstår att människor anser att det inte är hållbart när politikerna fattar beslut som folket sedan måste ta ansvar för. Nu har ju flera partier pratat om att reglera invandringen vilket jag tror är bra - för alla. Det är inte hållbart att hålla människor isolerade i salar utan en plan för framtiden. Det är inte värdigt och det är defintivt inte hållbart för att samhället ska fungera.
nouw.com/svatantrya
Svatantrya
Svatantrya,
Råkade trycka på skicka innan skrivit klart kommentaren och nu minns jag inte ens vad jag tänkte... haha Men hoppas du förstår vad jag menar. Jag är inte särskilt exalterad över SD jag heller men kan förstå varför de går framåt. Samtidigt finns det ju andra alternativ som t.ex moderaterna nu, men moderaterna är ju knappast arbetarklassens intresseklubb.... haha Och som alltid, är det arbetarklassen som oftast får ta det största smällarna för politikers beslut.
nouw.com/svatantrya
Svatantrya
Svatantrya,
Angående Direktdemokraterna. De kan alltså fungera som ett vanligt parti men med skillnaden att de t.ex håller en omröstning om en sakfråga och sedan röstar de i enlighet med det resultatet. Det är alltså en kombination av direktdemokrati och det nuvarande representativa systemet. Jag tror faktiskt många hade blivit mer engagerade om de hade känt att de faktiskt kunde påverka på riktigt. Men ja, såklart finns det risker med alla system.
nouw.com/svatantrya
Svatantrya
Svatantrya,
Och tack för att du orkade ta dig igenom inlägget! hahah <3
nouw.com/svatantrya
BelleTherese
BelleTherese,
Ja herregud ja, håller verkligen med! Det måste skötas otroligt mycket bättre och vi kan inte vara ensamma om något så enormt och viktigt. precis, många partier inser att det blev jäkligt tokigt och det är bra, men precis som du säger är det ganska naturligt att SD växt så pass. Nja nej moderaterna har väl aldrig varit intressant för mig och är inte nu heller, haha. Känner att jag landat i mitt val och kan sova om nätterna, även om inget är fläckfritt liksom 😊. För övrigt - älskar att läsa sånt här från dig, du är mycket klok och du väcker många tankar! ❤️
nouw.com/belletherese
BelleTherese
BelleTherese,
Åh men jaha då fattar jag bättre! Låter ju som ett jäkligt spännande parti alltså. Måste fundera på detta 🤔. ♥️
nouw.com/belletherese
IP: 82.99.3.229