De vill så gärna göra dig till ett offer

Hej hjärtan. Jag har börjat känna av hösten på riktigt nu och känner mig lite låg. Tack och lov håller jobbet mig på fötter men stundvis vill jag bara lägga mig och sova till i mitten av April. Är det någon av er som känner igen det, höstdeppen som liksom slår en i ansiktet?

Anyway. Det jag egentligen vill prata om är att artikeln i lokaltidningen nu har släpps, och helt ärligt får dt mig inte att må bättre. Jag vet att jag inte presterade bra under intervjun. Jag var sjuk och är i allmänhet bara jävligt dålig på att förklara saker muntligt. Men nu när den är tryckt, och jag får se texten för första gången, är det som gör mig mest illa till mods att det jag så ofta försöker säga, inte alls kommer fram.

Istället blev det ett porträtt om en trasig människa som gett sig ut på en livsfarlig resa. Och det är delvis sant. Jag fastnade i ett mönster för att jag var trasig, men under den tiden hade jag också några av de roligaste stunder jag upplevt. Meningen om att jag kanske borde ha varit rädd ibland känns så fel direkt efter beskrivningen av en av de bästa resor jag någonsin gjort, eller den katastrofala kryssningen där jag fick vänner för livet.

Men det som gör mig mest ledsen, är hur min kommentar om att jag ofta varit en sådan som borstar av mig saker och fortsätter framåt, får det att framstå som att allt rinner av mig som vatten. Det är en hemsk sak att säga när man pratar om trauman eller psykisk ohälsa. Tro ALDRIG att världen kan förvänta sig det av er. Jag är bra på att borsta av mig saker för stunden, ja. Och jag är bra på att alltid ta ett steg i en annan riktning, vart den än bär mig, ja. Men det jag också sade var att det inte alltid är bra. Och det är bland annat därför jag har ett behov av att reflektera och analysera och ibland bara blöda ut mitt hjärta över tangenterna.

Men framför allt vill jag aldrig framstå som ett offer eller unik. Min syn på livet är och kommer alltid vara att alla vägar leder oss någonstans. Det är inget konstigt att ta en omväg för att kräla i gyttjan för ett tag, och det är inte hela jävla världen om du förstör för dig själv i hopp om att kunna ta dig igenom dagen. Människor kommer vilja se dig som offer, de kommer dra nytta av din bakgrund för att lätta sitt samvete när de dömer dig och de kommer kanske till och med tycka synd om dig, eller säga att det du gjorde var fel.

Låt dem aldrig få dig att tro det.
För om det var något i den artikeln jag alltid kommer stå bakom, så är det att alla vägar inte behöver vara raka.

Du gör vad du behöver för stunden,
det kanske inte är bra för dig i längden,
men just nu är det kanske det enda du vet.
Och det kommer ta dig någonstans, och om du vågar tro på det kan du kanske också glädjas åt allting sen.
För allting som hänt tog dig dit du är.

Artikeln finns att läsa HÄR.
Och det är inget ont mot personen som skrev den, jag anser bara att den inte hade den vinkel jag hade hoppats på.
Ps. Snygg man blir på bild när ens huvud har antagit livsform av en ballong på grund av förkylning också, haha.

Gillar

Kommentarer

fridachristinas
fridachristinas,
Så himla klokt skrivet! Ta hand om dig <3
nouw.com/fridachristinas
Svatantrya
Svatantrya,
vad snäll du är, tack <3
nouw.com/svatantrya
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229