Att känna tacksamhet mitt i smärtan

Halv fyra idag gav jag upp dagen på grund av benet som fortfarande bråkar. Jag beundrar verkligen de som klarar av ett helt liv med kronisk smärta - vilka kämpar! Man tänker lätt att det bara är att tänka positivt och distrahera sig med något annat men när man har konstant ont och inte kan sova om nätterna är det till slut det enda man kan tänka på. Jag har inte haft någon motivation eller ork att göra något mer än det jag verkligen måste och knappt det. Idag lyckades jag jobba 2 timmar innan jag fick ge upp för att jag inte längre kunde göra något annat än andas och gnissla tänder. Det tar verkligen upp hela ens värld. Min inspiration är som bortblåst och min motivation är stendöd. Det enda jag drömmer om är att kunna sitta på en stol i mer än 15 minuter i sträck och kunna skriva ett ordentligt blogginlägg. Jag är så tacksam att det bara är tillfälligt. Snart är jag på benen igen och kan vara mitt vanliga, spralliga jag - tänk på de som inte vet om den dagen någonsin kommer komma.💜

Här har vi i alla fall legat sedan dess, jag och katten. Imorgon väntas en lång dag och en natt på puben, så jag hoppas vilan idag ger resultat. Jag har trots allt kunnat ligga stilla i flera timmar vilket är en stor förbättring om man jämför med för bara två dagar sedan!

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229