Vintern uteblev och hösten blev lång.

Ute är nu solen tillbaka och vårblommorna tränger upp ur marken. Bestämda utan att veta varför, drivs av något de inte förstår.

Min frånvaro är egentligen högst odramatisk. Saker blev inte som jag föreställt mig, livet blev inte som tänkt, och jag kunde inte längre skilja på vad som gjorde mig lycklig och vad som fick mig att drunkna. Men ibland är det regnet som hjälper oss att blomma, ibland är det mörkret som får oss att leta oss mot ljuset. Och allt som varit har varit värt någonting ändå.

Jag lovade mig själv att hitta tillbaka men jag satte ingen deadline. Veckorna gick och att dela med sig av allt kändes plötsligt inte lika viktigt längre. Flyttfåglarna kommer hem till slut, den här platsen i världen finns alltid kvar. I slutändan handlar det om att leva, om att vara här och nu, om att faktiskt på egen hand uppleva. Vad fan finns det annars för poäng med att beskriva det för någon annan?

Istället har jag upplevt allting på egen hand, i det tysta har jag arbetat med mig själv, för mig själv. Jag har kapat kedjor som tyngt ner mig, plåstrar om de sista av de gamla såren, berättat för barnet i mig att jag tänker göra henne stolt. Och jag har läst böcker, mängder av böcker. Jag har börjat lära mig sådant som jag alltid önskat att jag kunnat, och jag har gjort det för min egen skull. För att det gör mig lycklig utan att drunkna.

I julas sökte jag nytt jobb, eftersom min projektanställning skulle gå ut i januari. Flertalet nej och automatiska svar senare fann jag mig nedanför det högsta och brantaste berg jag hittills mött. Ett jobb som kändes rätt, men ett självförtroende som sviktade. Det är väl tur att man har vänner som tror på en när man inte själv gör det. Lång historia kort: jag fick det. I början av april blir jag kommersiell redaktör på en tidning. Jag är lika delar livrädd och exalterad.

Jobbet innebär mer än 2 timmars pendling varje dag men det är värt det. Något säger mig att jag behöver göra detta. Livet är en berättelse och det här är ännu ett nytt kapitel.

Jag tänker inte lova att bloggen kommer uppdateras ofta. Jag kan inte heller lova att det alltid kommer komma vackra ord eller spännande äventyr. Mest troligt kommer det mest handla om böcker jag läser, second hand-kläder jag köper och funderingar kring morgonkaffet på söndagar. Jag vet inte heller hur ofta jag kommer orka uppdatera, eller ens vilja uppdatera. Kanske hörs vi en gång i veckan, kanske hörs vi ibland oftare.

Flyttfåglarna kommer alltid hem till slut. Vi ses i vårsolen.