Jag är inte unik
Ikväll fick jag höra, som så många gånger förr, att det jag pratar om inte är unikt, att det jag varit med om inte är speciellt, inget ingen annan varit med om, inget att tro man är speciellt för. Först gjorde det ont, för det är allt jag inte försöker säga, sedan gav det mig en extra anledning att fortsätta prata. Om mina dåliga relationer, om mitt självhat, om mitt sätt att leva, för att visa andra - att jag inte är unik.
För det har varit min tanke hela tiden. Hela idén bakom denna bloggen är att jag inte är unik, att jag inte är ensam, att vi alla är lite kantstötta och trasiga, att vi alla gör val som är sämre än andra. Jag föddes med alla goda förutsättningar men drev mig själv in i något annat - och ut igen. Min önskan när jag startade den här bloggen var att nå ut till den som är där jag var, som tyckte det var rock n roll, som tyckte de gjorde revolt, som tyckte att de inte passade in någonstans. Att nå ut till dem för att visa att vi är många, vi är fler än du och vi vet bättre vägar.
Aldrig någonsin har jag sett mig som en trasig historia, som någon som är speciell. Aldrig någonsin har jag menat att min historia är unik. Men vi kan hjälpa varandra, att göra den skillnaden vi vill, att visa vägen vi alltid drömt om. Jag vill bara ge vanliga tjejer den chansen dem förtjänar.
Jag hoppas ni aldrig ser mig som perfekt, aldrig att ni ser mig som någon som har varit med om något speciellt. Jag försöker bara vara öppen och prata om det som många inte pratar om. Om allt som hör livet till.
💛

