Det är så magiskt hur vägar plötsligt öppnas, hur nya möjligheter ges när man bara vågar släppa taget. Min status angående boken där jag söker människor som har kontakt med hemlösa har nästintill börjat gå viral. Jag har fått tre svar på tips om kontaktpersoner och en av dem skulle dessutom ta upp projektet på ett möte på sin arbetsplats. Jag kunde inte somna igår, det kändes så jävla surrealistiskt. Nu måste det ske, nu kan jag inte backa. Det är i rullning och det här är det största jag gjort i hela mitt liv. Det behöver inte ens gå vägen, min stolthet ligger i att jag överhuvudtaget vågade.

Samtidigt låg det ett bortglömt antagningsbesked i inkorgen. Kreativt skrivande och reklamens retorik. Jag hade nästan glömt bort att jag sökt sommarkurser, tänkte att jag ändå inte kommer kunna få CSN nu när jag inte hinner göra klart examensarbetet innan terminens slut. Men jag gick in och ändrade min anmälan för vårterminen, lade till sommarkurserna och hoppas med det att de bedömer mig på min förra period. Målet är att jobba, men kreativt skrivande känns för rätt i tiden för att tacka nej. Jag rider på vågen, hoppas på det bästa. Allt är möjligt just nu.

Chefen ringde igår, vi ska ha möte efter att jag gjort en intervju i eftermiddag. Tydligen ska jag komma festklädd och mötet blir nog kortare än vanligt. Förlaget har sitt nyår och jag är bjuden. Jag ska fira året med ett bokförlag, som jag extraknäcker på – och jag ska skriva en egen bok. Lilla Sofié hade tuppat av om hon vetat.

Det är magiskt hur vägar plötsligt öppnas, hur nya möjligheter ges när man bara vågar släppa taget.
Det är magiskt hur universum strålar samman ibland.

Det har varit en bra dag. Jag kanske inte har fått gjort så många måsten som jag önskade men det har varit en bra dag. Jag tog mig ut på en promenad i solen, svettades där jag traskade i skinnjacka genom byn. Stannade vid min favoritplats längs ån och lät bruset från forsen skölja bort det som inte gör gott. Rädslan och tvivlet, ens egna förbannade fängelsehåla. Tillät mig själv att vara stolt för en stund, för att jag idag slog slag i saken och gjorde något jag länge varit rädd för - att förvandla drömmar till verklighet. Det kanske låter knäppt, jag som alltid pratar om hur jag ständigt närmar mig drömlivet, hur jag titt som tätt upptäcker nya spännande vägar att vandra. Men det finns en sak som följt mig sedan jag var barn, något större än allt annat, något som skrämmer mig mer än djupa vatten och mörka nätter. Att skriva en bok.

Länge trodde jag att det skulle bli boken om mig själv men jag insåg att jag inte har mycket kvar att säga, att jag redan fått berätta min historia och att jag dagligen får chansen att skriva om den och dela den med världen. Så för ett tag sedan kom en tanke till mig, någonting som värmde hjärtat och kändes mer meningsfullt är något annat jag gjort. Jag har låtit tanken gro, pratat med några få om den, vridit och vänt, tvekat och grubblat. Skjutit den framför mig som med så mycket annat. Tills idag. Jag bestämde mig för att det var dags att sluta vara rädd.

Så jag lade ut en efterlysning på personer jag behöver komma i kontakt med och berättade öppet för alla att jag skriver på en bok. Mina fingrar skakade och jag var nära att radera statusen igen. För jag vill inte vara en besvikelse. Så jag satt där vid ån, och lät forsen skölja bort allt som inte gynnar mig, lät vattnet och luften rena mig från tvivel. Jag behöver inte bli en författare, det behöver inte bli en succé, herregud, den behöver inte ens tryckas och ställas på hyllorna i bokhandeln. Den behöver bara skrivas. För att hjärtat vill och för att somliga drömmar följer en genom livet. Jag tänker inte dö en dag och ångra att jag aldrig skrev.

Ibland måste man bara våga. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

Helgen blev en riktig fixarhelg. Vikingen hjälpte sin syster och hennes man att bygga ut deras uteplats i lördags och igår fick vi både bytt däck på bilen, tömt kylen och storhandlat. Vi avslutade helgen med att spela bingolotto och se på film. Bloggen fungerade inte som den ska så därför kom det inget inlägg igår (för jag har ju varit sjukt konsekvent med det den senaste tiden...).

Idag är det måndag och klockan ringde tio i sju. Jag klev upp strax efter det eftersom jag har en hel del jag vill hinna med idag. Kreativiteten är tillbaka och det känns som att tusen spärrar har släppt, att kunna skapa för skapandets skull, bara för att det är kul att visa upp snarare än räkna hur många som uppskattar det eller vara nervös att det inte ska gillas, det är en befrielse jag inte känt på länge. Att kunna dela med sig av sin själ utan att känna att man kapitaliserar på sig själv. Har redan hunnit spela in en video och ta några bilder idag. Video är något jag inte alls är bekväm med men av någon anledning kände jag för att ge det en chans. Jag brukar spela in korta små vloggar när vi är iväg på utflykter men det gör jag typ två gånger per år och jag gillar ju faktiskt att skapa film. Och utan några som helst mål med att ha en youtube-kanal så känns det både lättare och roligare. Jag gjorde en enkel haul där jag visar upp lite second hand-grejer jag köpt/fått den senaste tiden, inspirerad av Bunnydrugz. Jag får se om jag hinner klippa den redan ikväll.

Tar dagens andra kaffepause och ska strax käka lunch. Efter det har jag en hög med artiklar att ta tag i och senare i eftermiddag ska jag försöka skriva klart resultatet till min uppsats. Vill hinna med en promenad i solen innan dess också. Vikingen frågade mig om det inte skulle bli skönt att ta examen och jag visste faktiskt inte vad jag skulle svara. Å ena sidan är det skönt att inte alltid ha något att göra men å andra sidan har jag en känsla av att det kommer bli så ändå. Jag älskar ju att ha en flytande vardag men samtidigt är jag förbannat dålig på att faktiskt ta ledigt. Och efter flera år som flexibel kommer det bli en utmaning om jag måste anpassa mig till kontorstider, haha. Nåja, det blir ett äventyr för sig.

Jag hoppas ni har en fantastisk dag hjärtan! 💛