Hej på er små knytt, jordlingar och aliens! 🌻 Jag hoppas allt är väl med er?

Jag jobbade mitt första pass som volontär på Lund Comedy Festival igår och det var så himla trevligt! Alla jag jobbade med var supergulliga, stämningen var skön och artisterna jag fick träffa var hus mysiga som helst. Idag byter jag från artistservicen för att köra två dagar som publikvärd. Jag slutar lite tidigare ikväll så jag tänkte eventuellt stanna kvar i stan och se någon föreställning också om det finns någon energi kvar.

Har en dum ångest som hänger efter mig dessvärre. Av någon anledning är jag inte registrerad i skolan och mitt CSN dröjer och därmed betalningen av räkningarna. Jag har mailat skolan och programansvarig så jag ska försöka att inte oroa mig för mycket. Det löser sig säkert snart.

Nu måste jag kila in till stan så då får jag i alla fall annat att tänka på. Hoppas ni får en fin fredag! 🌻

Den perfekta avokadon. Det lilla i vardagen. Lyxen man tar för givet.

Har bokat en tvätt tid, ätit avokadotoasts och glidit runt i morgonrock hela morgonen. Börjar inte mitt pass förrän 16 ikväll, tänkte vara på plats lite tidigare. Men innan dess är planerna inte mer än att unna mig ett varmt bad, svara på lite mail, fotografera lite och ta en titt på en omtenta.

MEN FÖRRESTEN! Gissa vem som sökte nytt jobb igår? Helt spontant, gjorde ett CV på en timme och skickade iväg direkt! (Tack älskling för att du sade åt mig att göra det på studs istället för att vänta.) Jag vill inte berätta vad det är för jobb eftersom jag inte alls har någon aning om mina chanser och det kanske visar sig att det inte ens är så kul som jag tror. Men alltså.. Bara känslan att söka ett jobb för första gången på flera år, som faktiskt har en koppling till sådant jag tycker är kul och är bra på. Det känns helt galet. Overkligt. Så oavsett är jag tacksam för det lilla tecken jag fick - att det finns något för mig, att framtiden är ljus, att jag har ett mål och en plats.

Håll tummarna för mig är ni gulliga! 🌻

Hej älskade jordlingar, aliens och knytt. 🌻 Hur är det med er?

Med mig är det bara fint. Vardagen känns lite lättare nu och de senaste dagarna har gått i ett så himla skönt tempo. Te klockan sju, frukost klockan 8, ett kreativt spelrum fram till lunch och sedan jobba till 17. Variation och stimulans. Hjärnan tackar.

Dock är det ju trots allt valtider och även om jag försöker att hålla mig ifrån alla debatter och diskussioner så går det inte att helt gömma sig från dem. Jag vet var jag står och jag vet varför, eller ja, just nu i alla fall. Även om det känns lite jobbigt att skolan börjar precis innan valet, och att diskussioner därmed kommer vara oundvikliga, känns det ändå lättare idag än förr.

Redan som liten tänkte jag ofta annorlunda, jag vred och vände på saker och jag var ofta kritisk till saker andra såg som självklara och det andra tyckte var galet tyckte jag var det mest idiotsäkra som fanns. Jag har ofta stött mig med människor, många har blivit arga, andra har mest avfärdat mig som en knäpp flummare. Jag har blivit kallad kommunist och rasist, sosse och vänsterfitta och Sd-sympatisör, naiv och korkad... Men jag vet var jag står. Jag är varken höger eller vänster, båda delar och inget alls. För mig är det bara idiotiskt att försöka ställa upp människors åsikter på en skala från höger till vänster. Tankar flyter väl för tusan inte på en horisontell skala? De är överallt!

Min nyfikenhet har lärt mig att förstå de som ingen vill prata med, att tyda det som inte kan sägas och stå upp för det som känns rätt i hjärtat. Ibland tänker jag att jag är dum, ibland tänker jag att det måste vara världen som är dum. Men oftast är jag mest frustrerad i allmänhet.

Strax efter att jag fick höra att jag med största sannolikhet har ADHD snubblade jag över ett citat som träffade rakt i hjärtat. "Människor med ADHD är inte bara bra på att tänka utanför boxen - de är oftast inte ens medvetna om att det finns en box".

Det låter fint tycker jag och det känns precis sådär ibland. Jag förstår inte behovet att ställa människor i varsin ringhörna och slåss om andra människors uppmärksamhet. Som om vi inte kunde tänka själv, som om vi någonsin skulle kunna komma framåt med så få och snäva alternativ. Men tydligen finns det en låda, i år mer än någonsin - och det gör ont att hela tiden skalla dess väggar.

Men eftersom ingenting förändras över att jag låter en påhittad box som jag inte kan se stoppa mig, så kommer jag på söndag att publicera ett ordentligt politiskt inlägg här på bloggen. Jag kommer berättade vad jag röstar på och varför och jag kommer att ta upp lite saker jag ofta stöter på i diskussioner. Men jag behöver fila på det några dagar, det finns ändå en gräns för hur stor hjärnskakning jag är villig att dra på mig. Har ni något speciellt ni vill att jag tar upp?