Header

Contains affiliate links Postad i: Stil

Åh, hösten. Säga vad man vill om den men en mysigare garderob bjuder den i alla fall på. Det har börjat bli kallt ute på riktigt nu och jag har börjat plocka fram alla sammetskläderna som inte gått att använda under sommaren. Blev sjukt sugen på ett set med "underkläder" i sammet. Har man dem så? Som underkläder menar jag? Jag tänker dem mer som "jag-är-fortfarande-inte-helt-naken"-kläder att strutta runt i där hemma. Anyway, har lite sammetstyg liggandes i gömmorna där hemma och jag tror minsann jag ska ge mig på att sy ett set liknande det till höger på bilden.

Strutta runt i det tillsammans med en mysig cardigan eller mjuk skjorta en ledig morgon. Nu blev jag sugen på pumpa-latte...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Postad i: Tankar / Åsikter

Jag låter förmodligen som tidernas narcissist när jag säger det men jag kan sitta och titta på bilder av mig själv under långa stunder nuförtiden. Inte på samma sätt som jag ser på bilder av Vikingen och definitivt inte på samma sätt som jag ser på 12-åringar med high lighter som syns på NASAS satellitkameror, såklart. Nej, det är en fascination över hur talande ögon är som driver mig till att skolla igenom arkivet gång på gång.

Jag blir varm i både kropp och själv av att se mina egna ögon på bild idag. Jag har aldrig tänkt på dem som mer än löjligt blå i vissa i ljus och helt värdelöst känsliga i ungefär alla typer av ljus. Jag har aldrig sett hur mycket av mig de speglar, har aldrig tänkt på att allt det som dolts så väl alltid ändå varit synligt. När jag jämför bilden nedan med bilder tagna för några år sedan blir det så uppenbart. Även om munnen ler, även om kroppen har the time of her life, så är det någonting med ögonen som är annorlunda. De gråter inte, men de är ändå så sorgsna. De ser inte heller typiskt ledsna ut, bara tomma, intetsägande, som om de befinner sig någon annanstans. Det blåa som alltid dragit till sig blickar och komplimanger är bara suddigt grått. Dimmigt. Frånvarande.

Nu är de blåa, livfulla, glittrande. De är där med resten av ansiktet, med munnen som ler, med kroppen som har the time of her life. De samspelar med all den där andra lyckan. Och de kan inte ljuga, jag vet det nu. Ögon ljuger inte, de kommer alltid tala sanningen. Och om någon någonsin såg det hos mig, så undrar jag varför i hela fridens namn ingen klubbade mig med en stol i huvudet och sade åt mig att sluta apa mig. Jag antar att det inte hade spelat någon roll i och för sig. De behövde väl av någon kosmisk, masochistisk anledning hitta sitt förbannade glitter själv.

Jag är glad att de gjorde det tillslut i alla fall och jag tänker se till att de får stanna blå nu. Blå, klara, lyckliga.

Likes

Comments

Postad i: Tankar / Åsikter, Vardag

Renoveringen tar längre tid än förväntat, inställda tåg gjorde att jag inte kunde jobba som tänkt imorse, pengarna räckte inte till som jag trott och det har inte blivit så många fotograferingar som jag önskat. Men det löser sig. Jag har begrundat utgångsläget och jag gör vad jag kan, här och nu.

Jag har saker som ska säljas så både röran och ekonomin blir bättre. Jag har spenderat mina missade arbetstimmar med att jobba in lite skolarbete så att resten av veckan bara kan flyta på utan några uppgifter utanför schema-tid. Jag har planerat in fotograferingar för både den närmaste tiden och framtiden och jag har känt tacksamhet över att ha hälsan i behåll och tak över huvudet. Jag lever ju faktiskt livet på mina egna villkor - och det är ändå ett jäkligt bra utgångsläge.

Likes

Comments

Postad i: Tankar / Åsikter

Kära Aftonbladet.

Jag är en av dem som skulle kunna skriva under hashtagen "MeToo" flera gånger om. Jag är en av dem som står bakom inte bara de stora mediakvinnorna, utan alla kvinnor som någonsin varit med om ett övergrepp, där någon tagit sig friheter gällande deras kroppar.

Jag är också en av dem som alltid tyckt att det är problematiskt när media publicerar namn och bild på förövare som aldrig blivit dömda, något ni nu alltså, efter år av arbete med att hänga ut människor för några extra sålda lösnummer eller klick, valt att klamra er fast vid. Att inte publicera någonting vore en, kanske inte så solidarisk men rimlig handling - om ni varit konsekventa. Problemet som jag ser det, är att ni inte längre kan hänvisa till den här aspekten av problemet, eftersom ni förbrukat er rätt att göra det. Med råge.

En politiker blev uthängd efter rykten, rykten som inte ens kunde stödjas av en förstahandskälla. En annan politiker blev lynchad (visserligen kanske med all rätt, men återigen, var konsekventa för fan) efter att flera offer trätt fram. Denna mediaman, denna offentliga person som alla de tidigare, anser ni att man inte bör "hänga ut" eftersom att ingen dom finns att tillgå. Nåja, må så vara. Medias kraft är stor och man bör vara försiktig med sådan information i ett land där man anses oskyldig till motsatsen bevisats enligt domstol.

Men jag anser ändå att alla vi kvinnor som någonsin blivit utsatta förtjänar ett svar från er. Om det inte är så att ni skyddar era egna och att den där påklistrade jävla medmänskligheten är precis lika skenhenlig som man kunnat ana... vad är det då som skiljer förövarna åt? Vad är det som gör att rykten och kvinnornas berättelser väger olika i de här fallen? Är ni, Aftonbladet, helt enkelt av den åsikt att vi kvinnor borde välja vem som våldtar och trakasserar oss? Ska vi tänka en extra gång innan vi blir utsatta av fel person? Är det vårt ansvar att välja rätt förövare för att kunna nämna honom vid namn?

Mvh #ännuen

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Kom hem till en tom lägenhet utan hantverkare. Vad de lyckats med? Spackla vardagsrummet. Det är tre rum som ska tapetseras... I den här takten kommer vi få spendera helgen bland inplastade möbler och en väldans röra. De var visserligen bara två stycken när jag gick imorse men man kan ju tänka sig att de borde ha varit fler om det är mer eller mindre en hel trea som ska renoveras. Men vad vet jag, jag är inte deras projektledare.... Kanske borde söka tjänsten?

Jag har i alla fall valt vilka tapeter jag vill ha. En vit med guldmönster till köket och vanliga vita med lite metallic-struktur på i vardagsrum och kontor. Tror det blir fint och går ihop med både allt annat som är vitt/metallic samt sovrummet som har en mer guldfärgad ton. Dessutom kan man faktiskt få vara lite vågad i köket tycker jag. Svårare är det i vardagsrummet där man kanske vill ha mer väggdekorationer. Får se om jag lyckas övertala Vikingen nu när han kommer hem.

Åh, min själ älskar renovering och projekt, men den har fasiken lite problem med att förälska sig i röran andra ställt till med.

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Haha, Livets Kaos.

En blogg som får stå tom pga sovit mest hela tiden, inte fått någonting gjort. Väldigt skönt i och för sig och eftersom portalen tydligen krånglat var det väl lika bra att prioritera den lilla energi jag haft till annat.

Imorse klampade målaren in klockan sju på morgonen och yrade en massa. Slutsatsen är väl att de inte kommer bli klara idag (som vi trodde eftersom de enbart bokade måndag) eftersom de ska beställa tapeterna imorgon(?). Får leva i sovrummet, kul. Nåja, det blir ju fint när det är klart i alla fall. Det är mest synd om kattskrället som är hos "farmor" med de andra katterna och har det minst sagt tufft. Arg och bitsk hela tiden. Stackarn.

Sitter i skrivande stund i skolan och väntar på projektgruppen. Tanken var att jag skulle jobba i eftermiddag men jag får väl åka hem och hoppas att målaren kommit med katalogen, som han glömde 2 gånger inom loppet av en timme imorse, så att vi kan välja tapeter. Rörigt, konstigt, kaos. Måla skåpsluckor ska de tydligen göra också. Det visste vi inte ens förrän ca 07.10 imorse. Trevligt, fint. När, var, hur? Ingen som vet.

Men världen var så vacker imorse att jag finner mig ändå. 💛

Likes

Comments

Postad i: Kreativitet, Vardag

Har skapat ett konto åt mina fotografier även på instagram. Är lite töntig och vill inte förstöra flödet med en massa olika redigeringar och bilder i olika format så istället kan ni besöka svatantrya.revolution.studio på Instagram alltså. Vill ni följa min privata instagram är det _svatantrya som gäller.

Nu ska jag fortsätta göra ingenting. Varför känns det som en söndag idag? Jag brukar inte ens slappa på söndagar.

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Hela dagen igår spenderades iförd pyjamas hos en av tjejerna i projektgruppen. Äntligen kan vi anse oss klara med rapporten, om man bortser från lite korrekturläsning.

Kvällen spenderades med min lillasyster på Plocke-Pinn i Malmö där vi åt massor av små, goda rätter, drack ett glas bubbel för att fira att hon fyllt 25 och pratade om allt mellan himmel och jord. Så himla god mat och mysigt ställe! Plockade upp sambon på KB och kom hem vid 12 på natten. Idag tänker jag bara vila, för det är jag faktiskt värd efter den här veckan.

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Torsdag. En stressig sådan. En vaktmästare som inte kom, missade projektmöten och ständigt smitande katt. Sånt är livet ibland helt enkelt. Snart, snart är det helg. Imorgon blir en lång, lång dag i skolan där rapporter ska färdigställas och efter det börjar helgen med en middag med syrran medan Vikingen spelar punk på KB i Malmö. Tänker njuta så mycket! Vi har bara grupparbeten nu så det är inte mycket som man kan göra själv och därför tänker jag passa på att bara ta det lugnt, fotografera och läsa böcker. Förutom på söndag då. Då ska vi tydligen möblera om hela lägenheten eftersom att nästan hela hemmet ska få nya tapeter på måndag - bara sådär!

Vi visste ju att det skulle renoveras men vi har inte hört något om det sedan vi flyttade in och vi har inte heller fått någon fråga om vad för tapeter vi vill ha och så vidare men förra veckan ringde de bara och sade att de skulle komma. Så himla märkligt. Nåja, äntligen får vi fina väggar! Dessvärre måste skrivbordsköpandet till kontoret vänta ytterligare lite till eftersom vi inte vill ha extra möbler att flytta på. Åh, vill bara få det klart nu - helst nyss!

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Hujeda mig. Det blev en lång dag i skolan igen. En sådan där dag när du 7 timmar och ca 8 stora muggar kaffe senare kommer på dig själv med att vara på gränsen till att kissa ner dig själv - för att du inte ens tänkt tanken att gå på toaletten.

Var hemma vid fem-tiden, lagade mat, åt mat, lade mig på soffan, fortsatte plugga. Sambon tyckte det var för tidigt för att gå och lägga sig klockan sju och tjugo minuter senare snarkade han högt. Antar att det är okej att gå till sängs nu alltså. Vår kran i köket gick åt helvete idag också så jag måste ringa vaktmästaren. Det går inte att spola vatten utan att hela kranen stiger i luften och det blir en mindre spa-avdelning av hela diskbänken.

Nu tar jag min bok och går till sängs faktiskt. Det är nog det vettigaste jag orkar få gjort nu ändå. God natt med er ❤.

Likes

Comments